Registerlagar hotar insynen.
SVENSKA DAGBLADET 060503
Metoderna att fasa ut den heliga och orubbliga öppenhetsprincipen är många. (Jag har på Svenska Journalistförbundets uppdrag granskat flera av tillvägagångssätten i detalj. Se förbundets webbplats: www.sjf.se.) Den effektivaste metoden att bygga insynsskyddande murar kring myndigheterna är dock det som hittills har uppmärksammats minst, nämligen de s k registerlagar som på kort tid har ökat i antal från något dussin till omkring 150. Här talar vi om en speciallagstiftning som för den oinvigde säkert förefaller både invecklad och tråkig, men som slår effektivt mot medborgarnas möjligheter att komma åt offentlig information.
Så här går det till:
En typisk registerlag beskriver i detalj vilka uppgifter myndigheten får samla in, för vilka ändamål de får användas och vilka sökbegrepp myndigheten får använda när den hämtar uppgifter ur sina databaser. Effekten blir att myndighetens eget kunskapsbehov kan tillfredsställas, men inte medborgarnas.
Ett praktiskt exempel. På Uppsala Nya Tidning, UNT, bestämde man sig 2004 för att kartlägga de branscher i staden som främst bygger på kontanthantering och som därför ofta nämns i samband med skattefusk och annan ohederlighet - bl a taxi-, frisörs- och restaurangbranscherna.
UNT begärde, som ett första steg i kartläggningen av taxibranschen, att från Vägverket få en förteckning över personer som bor i Uppsala och har taxiförarlegitimation. Uppgifterna fanns lätt tillgängliga i Vägverkets datorsystem. De är helt offentliga, d v s inga sekretessregler hindrar att de lämnas ut. Ändå vägrade myndigheten att ta fram förteckningen.
Vägverket åberopade "förordningen om vägtrafikregister" (SFS 2001:650) med bestämmelser om vilka sökbegrepp myndigheten får använda. UNT:s begäran förutsatte att Vägverket sorterade ut Uppsalaborna i registret, d v s använde adressen som sökbegrepp. Av de få sökbegrepp som Vägverket får använda finns dock inte ”adress”. Myndigheten är enligt registerlagen förbjuden att ta fram en lista över taxiförare i Uppsala. Varken Vägverket eller medborgarna får se den.
UNT överklagade beslutet i domstol. Där fick Vägverket rätt. (Kammarrätten i Sundsvall, mål 194-05.) Regeringsrätten beviljade inte prövningstillstånd.
Att UNT intresserade sig just för taxiförare spelade alltså ingen roll. Utomståendes frågor får inte besvaras. Behandlar Vägverket kvinnor sämre än män i något avseende? För att få reda på det måste myndigheten ta fram uppgifter ur registret sorterade efter kön. Det är p g a registerlagen också olagligt.
Eftersom Vägverket inte behöver sortera sin information efter kön för att sköta sin uppgifter ska det vara förbjudet för den - och för alla andra.
Ingen har i offentlig debatt krävt att dessa registerlagar ska införas. Varken regering eller riksdag tog något övergripande beslut om det gigantiska lagstiftningsprojektet innan det drogs igång vid mitten av 1990-talet. Inte heller senare har något beslut fattats.
Ingenstans i registerlagarnas förarbeten beaktas eller diskuteras överhuvudtaget effekterna för offentlighetsprincipen. Lagarna motiveras med att de stärker skyddet för människors personliga integritet. Det är ord utan täckning. Det finns inte ett känt exempel på att en registerlag har fyllt en integritetsskyddande funktion, inte en enda individ som kränktes innan registerlagen fanns och sedan slapp kränkningar när lagen börjat gälla.
Registerlagar var fram till början av 1990-talet något ovanligt, men sedan dess har en formlig flodvåg sköljt in i lagboken. (Riksarkivet försöker, med begränsad framgång, kartlägga dem. Se www.ra.se - Lützenrapporter.)
Dörren har stängts om en närmast ofattbart stor kunskapsmassa. Inte på 200 år har så mycken information flyttats ut ur den offentliga sfären på så kort tid.
Anders R Olsson, journalist och författare