Untitled Document

2011

Principlöshet
som princip
Dagens Juridik
2011-05-12

"Folkets attityd
viktigare än
teknik och
juridik"
integritet 1/2011

Fotoförbudet
är orimligt
Dagens Juridik
2011-01-27

(om boken
The Offensive
Internet)
GöteborgsPosten
jan 2011

2010

(Om en planerad
grundlagsreform)
Sydsvenskan
dec 2010

Bort med
händerna från
våra grundlagar
Journalisten 101202

Sila mygg och
svälja kameler.
Yttrandefriheten
och grundlagen
Netopia.se 101201

"Dags att ta strid
för den svenska
yttrandefriheten
DN Debatt 101125

(om Internetcensur)
GöteborgsPosten
november 2011

Så underblåser
media rasismen
GöteborgsPosten 101014

Bara halvvägs
(Recension av Torbjörn
Tännsjös bok Privatliv)
SYDSVENSKAN 100927

När grisar kan flyga
(recension av Torbjörn
Tännsjös bok Privatliv
FiB/Kulturfront sept 2010

Missvisande och full
av faktafel
(om tystnadsplikt för
fackligt aktiva)
TCO-tidningen 100906

Behändiga argument
(om personlig integritet)
SYDSVENSKAN 100831

Frihet – men inte på nätet
GöteborgsPosten 100817

Alliansens krämartrams
SYDSVENSKAN 100703

Farligt blanda ihop
pressetik och juridik
DAGENS JURIDIK 100622

Så riskerar Sverige
att ruttna inifrån
EXPRESSEN 100615

Ska förtalet
får evigt liv?
DAGENS JURIDIK
100609

En framtid för
tryckfriheten?
FOLKUNIVERSITET
100602

Bakom Vilks
AFTONBLADET 100529

Lagreglera censur
på nätet
SvD Brännpunkt
100421

Begreppsförvirring
förödande för
integritetsdebatten
Netopia.se 100415

Risken för korruption
ökar vid statliga
upphandlingar
DN Debatt 100322

Inte förrän grisar flyger...
FÖRFATTAREN 100226

Hovrätten gör det lätt för sig
JOURNALISTEN 100121

Fallet Sefastsson: Hovrätten
friar och duckar
DAGENS JURIDIK
100113

2009

Olika öppenhet (USA öppnar
sina myndigheter. Sverige
stänger sina.)
SYDSVENSKAN 091230

"Muslimskt våld är alltid värre
än svenska fylleristers"
DN Debatt 091201

Fyra frågetecken om Trond
JOURNALISTEN 091112

Kamerakramarna håller
hårt
i makten. (Övervakningssamhället
ur
politiskt perspektiv.
SYDSVENSKAN 090928

Integriteten föds i
flocken.
(Övervak-
ningssamhället ur
juridiskt perspektiv.)
SYDSVENSKAN 090927

Sekretessen kvarstår.
(Om utredningen SOU 2009:72)
JOURNALISTEN 090910

Klara, färdiga, tänk.
(Om
det stora men svårförklarade intresset för idrott - inför friidrotts-VM)
SYDSVENSKAN 090814

Slägga fel verktyg för snorkråkor
SYDSVENSKAN 090520

Ny teknik - samma makthavare
DAGENS SAMHÄLLE 090507

Förnyelse, någon? (Regeringens
rådslag om demokratisk förnyelse
SYDSVENSKAN 090503

Offentlighetsprincipens
dödgrävare allt fräckare
JOURNALISTEN 090409

Författarfällan. Makten tänker inte
släppa taget om de intellektuella
SYDSVENSKAN 090325

Öppenhet - ibland
Om offentlighet för inkomstuppgifter
SYDSVENSKAN 090203

MFR-reportrar borde vara en självklarhet
Tidningen för Gräv-09
Januari 2009

2008

Staten tar sig rätt att ingripa
i journalistiken.
JOURNALISTENs webb 081208

Dörrarna stängs. (Om hur man stänger
det öppna samhället.)
SYDSVENSKAN 081130

Nyheter i platta paket. (Om enfaldiga
opinionsundersökningar)
SYDSVENSKAN 081126

Född digital. Boken om IT-samhällets
infödingar är fortfarande oskriven.
SYDSVENSKAN 081112

Offeravdrag. Om en dom i HD.
SYDSVENSKAN 081021

Snedvriden debatt om öppenhet.
ST Press nr 12-2008

Entreprenörer tar över. När politikerna byter
skepnad gör politiken det också.
SYDSVENSKAN 080914

Bloggande inte demokratiskt omvälvande
MEDIEVÄRLDEN september 2008

Förundersökningen borde ha lagts ned. (Om Sefastsson-fallet.)
JOURNALISTEN 080821

FRA-debatten - en nördträff.
SYDSVENSKAN 080624

Hål i FRA-lagen. Slaskformuleringar ger möjlighet att inhämta vad som helst.
SYDSVENSKAN 080619

Storebror hämmar oss.
SYDSVENSKAN 080525

Rätt blir fel på nätet.
SYDSVENSKAN 080424

Vi har rätt att veta vad som hände flyktingarna
JOURNALISTEN 080311

Oförklarat om TF
TIDSKRIFT FÖR FOLKETS RÄTTIGHETER 2-4/2007 publicerad i mars

Oklart förslag om integritetsskydd
JOURNALISTEN 080129

Det bidde en tumme.
SYDSVENSKAN 080124

2007

Häxjaktens offer.
SYDSVENSKAN 071222

Grundlagen behöver inte anpassas till internet
IDG.SE Comp. Sweden 071027

De förtryckta männen.
SYDSVENSKAN 071019

Tryckfriheten under press.
FiB Kulturfront 10-2007

Oberoende person borde gå igenom källmaterial.
JOURNALISTEN 071009

En massa nonsens med tramsige Vilks
JOURNALISTEN 071002

Måste riksdagen säljas ut?
SOCIAL QRAGE 4/2007 SKTF

Vilda väster-journalistik.
MEDIEVÄRLDEN 9/2007

Försvarstal utan raka svar.
SYDSVENSKAN 070904

Häxjakter då och nu.
SYDSVENSKAN 070831

Journalistik som demokratins lim.
SYDSVENSKAN 070807

Absolut sekretess.
SYDSVENSKAN 070802

Riddarna av fria ordet - här väntar er nya strid.
SYDSVENSKAN 070720

Provocerande snömos om yttrandefriheten.
JOURNALISTEN 070612

Tidiga tecken. Udda grupper märker samhällets ökande kontrollbehov först av alla.
SYDSVENSKAN 070531

USA:s häxjakt på terrorister
COMPUTER SWEDEN 070516

Offentlighet är bäst för mormor.
CITY 070515

Dags för förändring. Nu har vi skrattat länge nog åt omöjliga lagar på IT-området.
SYDSVENSKAN 070427

Dataintrångsaffären - en journalistisk katastrof
JOURNALISTEN 070424

Offentlighetshyckleri.
MEDIEVÄRLDEN april 2007

Förargelseväckande.
SYDSVENSKAN 070316

Svenskt diktaturstöd.
DAGENS NYHETER 070315

Friande dom röjer brister.
SYDSVENSKAN 070314

Bloggar har inget med demokrati att göra.
JOURNALISTEN 070313

Tvångsmedlen hotar demokratin.
SYDSVENSKAN 070309

Bloggarnas makt är bara dumheter.
COMPUTER SWEDEN 070309

Eremiter bygger inga samhällen.
SYDSVENSKAN 070307

Den säkra osäkerheten.
SYDSVENSKAN 070122

Integritetskränkande teknik sprids snabbt.
COMPUTER SWEDEN 070113

2006

Anders R Olsson läser Hans Månsson.
SYDSVENSKAN 061230

Konsten att fälla en makthavare.
SYDSVENSKAN 061221

Filtrering av Internet.
JURIDISK TIDSKRIFT 2006-07 nr 2.

Anders R Olsson om tryckfrihet.
SYDSVENSKAN 061128

Den nya outhärdligheten.
OBS Kulturkvarten 061115.

Europas "krig mot terrorismen" går längre än USAs.
Kommittén för EU-debatt, november 2006.

Osanning och konsekvens.
JOURNALISTEN 061114

Medieägarnas hybris.
MEDIEVÄRLDEN nov 2006

Den definitiva domen.
SYDSVENSKAN 061101

Anders R Olsson om journalistikens misslyckande.
SYDSVENSKAN 061018

Efter spionskandalen: Sluta moralisera!
JOURNALISTEN 060919

Hög moral räcker inte. Den dåliga journalistiken finns därför att den lönar sig bäst.
SYDSVENSKAN 060918

Drevet springer åt fel håll.
SYDSVENSKAN 060907

Mediernas makt. Minsta fläck spolierar den rene idrottsmannens mödosamt uppbyggda image.
SYDSVENSKAN 060815

Anders R Olsson läser Frank Murphy. Om löparen Lee Evans.
SYDSVENSKAN 060721

På språng för fosterlandet.
SYDSVENSKAN 060718

Kontrollbehov med ett högt pris.
SYDSVENSKAN 060711

Yttrandefrihet i förvandling.
SYDSVENSKAN 060706

Spindlar på nätet.
SYDSVENSKAN 060621

Processens andra sida.
SYDSVENSKAN 060607

Vi vet var du är. Det stora hotet mot din integritet är försvinnande litet.
DAGENS NYHETER 060524

Europa går före. Debatten saknas trots att Storebror tillåts se mer i EU än i USA.
SYDSVENSKAN 060523

Amerikaner frikostiga
COMPUTER SWEDEN 060515

Demokratins förfall oroar inte makten.
SUNDSVALLS TIDNING 060513

Domen i dataintrångsskandalen - en katastrof för journalistiken?
OBS Kulturkvarten 060505

Registerlagar hotar insynen.
SVENSKA DAGBLADET 060503

Privatlivets helgd. JK vill inskränka yttrandefriheten för att stoppa kränkningar.
SYDSVENSKAN 060429

Misstroendets och rädslans epok.
SR:s OBS Kulturkvarten 060426

Behövs ett grundlagsskydd mot nätfilter?
COMPUTER SWEDEN 060407

Filtrering hotar friheten.
COMPUTER SWEDEN 060331

Allt viktigt återstår att diskutera.
SYDSVENSKAN 060322

Makt korrumperar. I alla tider har statsmakternas tvångsmedel missbrukats.
SYDSVENSKAN 060227

Förbud behövs.
SYDSVENSKAN 060214

Otidsenligt regelverk. Vem ska få bestämma över innehållet på svenska webbsidor?
SYDSVENSKAN 060211

Muhammedteckningar och nyhetsfabrikernas absurda världsbild.
SR:s OBS Kulturkvarten 060210

Tryckets olidliga lätthet. Samhällsdebatt I bokform är en utdöende företeelse.
SYDSVENSKAN 060208

Prinsessan och tryckfriheten.
SYDSVENSKAN 060130

Sätt överrock på makten.
SVENSKA DAGBLADET 060129

Integritetskränkande teknik sprids snabbt
COMPUTER SWEDEN 060113

2005

Pastor Green och yttrandefrihetens förfall.
SYDSVENSKAN 2005

Mediekritik i ruta ett.
SYDSVENSKAN 051107

Filternet - maskorna krymper.
SYDSVENSKAN 051102

Pang på tryckfriheten.
JOURNALISTEN 051004

Anders R Olsson om att se in i fångarnas hjärnor
SYDSVENSKAN 050917

Anders R Olsson om storebrors nya ögon.
SYDSVENSKAN 050826

Allt som är impopulärt kan klämmas åt.
SVENSKA DAGBLADET 050620

Framtidens tidning är redan här.
SYDSVENSKAN 050615

Bloggarna tar över
DAGENS MEDIA 050608

Anders R Olsson om larm i medierna.
SYDSVENSKAN 050601

En märklig dom om pressfrihet
OBS Kulturkvarten 050523

Anders R Olsson om ett växande motstånd mot övervakning
SYDSVENSKAN 050429

Anders R Olsson om Sveriges nya författning
SYDSVENSKAN 050406

Pressen behöver bättre PR.
JOURNALISTEN 050308

Anders R Olsson läser om lingianismen
SYDSVENSKAN 050304

Anders R Olsson om MKB och lagarnas kamp.
SYDSVENSKAN 050223

Anders R Olsson om sekretessen efter tsunamin.
SYDSVENSKAN 050130

Offentlighetsprincipen hotas.
UPPSALA NYA TIDNING 050129

Holländsk myndighet styr svensk sekretess.
ST PRESS 050121

Ett hot nära dig.
JOURNALISTEN 050118

2004

Spionchips kontrollerar dig.
SVENSKA DAGBLADET 041205

Electronic Government: Third International Conference, EGOV 2004, Zaragoza, Spain, August 30-September 3, 2004. Proceedings.
SBN: 3-540-22916-7, Springer-Verlag Heidelberg.

Electronic Democracy and Power.
Lecture Notes in Computer Science, Volume 3183 / 2004

En polis i vardagsrummet.
SYDSVENSKAN 041115

Sekretesslagen 7:16 - En lägesanalys, våren 2004.
FÖRVALTNINGSRÄTTSLIG TIDSKRIFT 3/2004

Nu ska vi ta egna initiativ!
MAGAZIN DIREKT 3/2004

Personlig integritet står lågt i kurs. Datainspektörer över hela världen hukar i skuggan av den 11 september.
SYDSVENSKAN 040923

Anders R Olsson om storebrors många ansikten.
SYDSVENSKAN 040707

Grundlagen kan bli satt ur spel.
SYDSVENSKAN 040617

Ska Amnesty också åtalas för databrott?
BAROMETERN-OT 040616

Personuppgiftslagen suger.
JOURNALISTEN 040615

Anders R Olsson om internetkampen.
SYDSVENSKAN 040527

En helig ko ska slaktas.
DAGENS NYHETER 040508

I bloggarna föds en ny journalistik.
SYDSVENSKAN 040304

När gräsrötterna kopplar upp sig.
SYDSVENSKAN 040224

Fallet Åke Green. Domstolen får en svår och obehaglig uppgift att lösa.
BAROMETERN 040209

Supernämnd ökar inte förtroendet för medierna.
JOURNALISTEN 040203 3/2004

Kris för demokratin. Personlig integritet offras i den okontrollerade teknikrevolutionen.
SYDSVENSKAN 040127

Så får vi fler att våga vissla till.
PRESSENS TIDNNG 040116 1/2004

2003

Så skärps sekretessen.
JOURNALISTEN 031216

Datainspektionen är död - länge leve Datainspektionen.
COMPUTER SWEDEN 031205

Storebror ser oss.
ÖPPNA SYSTEM nr 3, 2003

Kollapsens pris.
JOURNALISTEN 031007

Censur och marknadskrafter.
OBS, SVERIGES RADIO P1 030909

Anders R Olsson: dopningsfri idrott finns inte
SYDSVENSKAN 030830

Ett öronbedövande larm.
SYDSVENSKAN 030827

Ett förslag till förklaring. Anders R Olsson om idrottens idé.
SYDSVENSKAN 030823

Id-handling på gott och ont
SYDSVENSKAN 030724

Ett juridiskt missfoster
SYDSVENSKAN 030717

Ny huvudfåra kräver nya krav.
PRESSENS TIDNING 030612

Det totalitära Internet.
SYDSVENSKAN 030508.

EU och den politiska kontrollen över Internet.
OBS, SVERIGES RADIO P1 030312.

Det är demokratin som ska moderniseras
KOMMUNAKTUELLT 030306

Utfiltration på nätet.
EXPRESSEN 030305.

De två stolarnas politik.
DAGENS FORSKNING 030303.

USA:s spionorgan skrämmer.
SVENSKA DAGBLADET, Brännpunkt 030216.

Journalistik är idag en helt kommersiell verksamhet.
KOMMUNAKTUELLT 030123.

2002

Personuppgiftslagen - en skandal utan slut.
KOMMUNAKTUELLT 021024.

Storebror hör dig, men svarar han?
DAGENS FORSKNING 020923.

Säkerheten framför allt. Talet om integritetsskydd tystnade efter 11 september.
SYDSVENSKAN 020918.

Jodå, Storbror kommer.
KOMMUNAKTUELLT 020905.

Nätet snärjs i nationalstaternas garn.
DAGENS FORSKNING 020812.

Musse snärjd i nätet.
EXPRESSEN 020616.

Politiker och journalister hycklar om offentligheten.
KOMMUNAKTUELLT 020523.

Vad domen egentligen lär oss.
PRESSENS TIDNING nr 6/2002

11 september gör det svårt för frihetsivrarna.
COMPUTER SWEDEN 020426.

Endast politikerna kan ta ansvar för IT-demokrati.
KOMMUNAKTUELLT 020404

Mord med olika nyhetsvärde
JOURNALISTEN 020226

Staten och kapitalet sitter i samma båt.
SYDSVENSKAN 020317

Slutet nära för friheten på nätet.
SYDSVENSKAN 020213

Internet för alla - alla för Internet. Den kommersiella kontrarevolutionen slår tillbaka.
EXPRESSEN 020103

2001

PUL är en jokerlag
JOURNALISTEN 011016

Livet inte lika svart och vitt som i Ankeborg.
PRESSENS TIDNING nr 15/2001

Källskydd före allt?
EXPRESSEN 010830

Varför är Pavarotti finare än Kipketer?
SYDSVENSKAN 010804

Skydda den privata sfären.
GÖTEBORGSPOSTEN 010803

Dålig EU-kompromiss om offentligheten.
FIB Kulturfront nr 6-7/2001

Glöm inte att utbringa en skål för HD:s Pul-dom.
JOURNALISTEN 010619

Det är inte lätt att förbättra demokratin med datorer.
SYDSVENSKAN 010517

Offentlighetsprincipen: Slaget står i Göteborg.
PRESSENS TIDNING nr 6/2001

Satsa på god, kritisk journalistik.
JOURNALISTEN 010327

Guillou har i huvudsak rätt.
JOURNALISTEN 010320

Pajkastning om Public Journalism.
JOURNALISTEN 010320

Svensk offentlighetsprincip sätts ur spel.
DAGENS NYHETER 010318

På vems villkor arbetar jag?
EXPRESSEN 010308

Tal över en död tradition. Det fria ordet är inte längre så fritt. Att följa opinionen har blivit viktigare än att följa grundlagen.
MODERNA TIDER mars 2001

Vem ska ta notan?
SYDSVENSKAN 010205

En fantastisk demokrati.
EXPRESSEN 010108

2000

Allt fler säger allt mindre - ska lagstiftarna ändra på det?
PRESSENS TIDNING nr 17/2000

Uppfinningsrikedom krävs för IT-demokrati.
DAGENS IT 000913

Journalistik för alla, av alla.
JOURNALISTEN 000824

Yttrandefrihet hindras. PUL gör journalister till Internets frälse.
DAGENS NYHETER 000628

En yttrandefrihet man inte talar om.
SYDSVENSKAN 000614

Låt tusen hackers hacka.
EXPRESSEN 000612

En tjusig himmel säljer bättre.
PRESSENS TIDNING nr 6/2000

Vad ska pressen med sin frihet?
FINANSTIDNINGEN 000525

Rundpass om demokratin.
FINANSTIDNINGEN 000428

Offentlighetsprincipen på väg att tyna bort.
JOURNALISTEN 000406

Vem har tid att granska makten?
FINANSTIDNINGEN 000324

Sacrédeus gjorde allt TF förbjuder. Hoppet står till hovrätten.
JOURNALISTEN 000316

I dag finns det skäl att varna för Storebror.
SVENSKA DAGBLADET 000316

Vem har kontrollen?
FINANSTIDNINGEN 000303

PUL ger mycket strul.
FINANSTIDNINGEN 000126

1999

Storebror närmare än någonsin.
DAGENS NYHETER 990930

Gömma Nyckeln?
EXPRESSEN 990927

Att övervaka övervakarna
FINANSTIDNINGEN 990915

Datorn avslöjar vem du är
DAGENS NYHETER 990624

Vad händer om journalisten vill byta självbild?
SVENSKA DAGBOLADET 990608

Inget genomslag för öppenhet
GÖTEBORGS-POSTEN 990522

När påverkade dammsugaren dig senast? Datorernas nätverk kan bli nyttiga för demokratins hälsa.
SYDSVENSKA DAGBLADET 990510

Skräcken för lillebror
EXPRESSEN 990318

(Rubrik okänd, arkivex försvunnet
DAGENS NYHETER DN DEBATT 990315

Allt ska utredas - på kortast möjliga tid.
JOURNALISTEN 990211

1998

Är det demokratiskt att få äga sina personuppgifter?
FINANSTIDNINGEN 981202

Tre bockar i bruset
EXPRESSEN 981028

Datalagen tystar bankkritiker
FINANSTIDNINGEN 980203

Schyman schavotterar bara om hon vill
PRESSENS TIDNING 5/98

Inför inte utlandscensur
PRESSENS TIDNING nr 2/98

1997

Gällivare slåss för öppenheten
FINANSTIDNINGEN 971128

Publikknipande reform som inte räddar barnen.
DAGENS NYHETER 971120

Den kollektiva skuldens dilemma.
JOURNALISTEN 971106

Får medborgarrätt kosta pengar?
PRESSENS TIDNING nr 17/97

Tvetungat tal om Europol.
FINANSTIDNINGEN 971025

Realistiska mardrömmar.
GÖTEBORGS-POSTEN 970927

Bör riksdagen stå till tjänst med stulet material?
JOURNALISTEN 970925

Slipa skalpellen!
PRESSENS TIDNING nr 13/97

Möjliggör IT direkt folkstyre
FINANSTIDNINGEN 970827

Tufft för försvarare av yttrandefriheten
PRESSENS TIDNING nr 12/97

Tänka fritt är inte längre störst
DAGENS NYHETER 970709

Datorprogram görs oåtkomliga för medborgarna.
SVENSKA DAGBLADET 970616

Låt betjänten göra jobbet
DAGENS NYHETER 970612

Datalagskommitténs förslag hotar inskränka offentligheten.
SVENSKA DAGBLADET 970523

Bondfångeri och integritet.
GÖTEBORGS-POSTEN 970518

Rätt att andas in - men inte ut
PRESSENS TIDNING nr 7/97

Korruptionens djupa röta
SYDSVENSKA DAGBLADET 970430

Agent med rätt att handla, Uppdrag på nätet.
DAGENS NYHETER 970424

Sagolika vinster finns inom räckhåll
SYDSVENSKA DAGBLADET 970407

Amerikansk strid om datorprogram
DAGENS NYHETER 970403

Grundlag bör skydda tidning på nätet
JOURNALISTEN 970327

De nya mogulerna - vana att vinna
PRESSENS TIDNING nr 5/97

Dumskallarnas sammansvärjning
FINANSTIDNINGEN 970221

När staten ska styra informationen
PRESSENS TIDNING nr 4/97

Västländer försöker ta kontroll
DAGENS NYHETER 970109

1996

Lämplighetscensur.
SVENSKA DAGBLADET 961222

Vem ska betala framtidens arkiv
DAGENS NYHETER 961209

Principerna är till för oss andra.
SVENSKA DAGBLADET 961206

Kvalitetsmärkning och folkupplysning
PRESSENS TIDNING nr 20/96

Staten på internet en självklarhet, Frågan är bara vad offentliga sektorn ska göra där
INTERNETWORLD nr 6/96

Journalister får fribrev, Ny datalag gynnar etablerade institutioner
PRESSENS TIDNING nr 19/96

Val - en företagshemlighet
DAGENS POLITIK 961113

Dags att skrota TF?
JOURNALISTEN 960905

EU-kommissionen driver krav på offentlighet
JOURNALISTEN 960822

Vidgat ansvar på datanätet
STATSTJÄNSTEMANNEN nr 7/96

USA breddar datoranvändningen, Nätverk hjälp i vardagen
KOMMUNAKTUELLT 960620

Reportrar i medborgarnas tjänst.
JOURNALISTEN 960613

Hotet mot yttrandefriheten
EXPRESSEN 960502

EU:s grönbok kan bli bra - men också katastrof
JOURNALISTEN 960404

1995

IT-utredningen får bakläxa, Vill begränsa yttrandefriheten på nätet
DAGENS NYHETER 950830

Medieexperterna och Volvos olidliga fulhet
DAGENS NYHETER 950710

Bara trottoaren är tillåten mark.
DAGENS NYHETER 950610

Laglöshet i IT-samhället
JOURNALISTEN 950415

Dubbla broar över vägen, Internet - ingen självklar väg till frihet
DAGENS NYHETER 950302

1994

Svenska integritetsskyddet förtalas.
JOURNALISTEN 20 oktober 1994

Erkänn den egna begränsningen.
DAGENS NYHETER 940729

Datainspektionen ger sig inte. Fortsätter sin kamp för statlig censur.
JOURNALISTEN 940428

Jag är ute efter Anitha Bondestam
DAGENS NYHETER 940131

Journalister hetsar fram lagändring
JOURNALISTEN 9401271

1993

Journalistkollegor! Medbrottslingar!
JOURNALISTEN 930826

Datalagsutredningen - ett hugg mot grundlagen
JOURNALISTEN 930506

Fräls moster från datalagen
DAGENS NYHETER 930503

Makten kan inte lämnas åt sitt öde
DAGENS NYHETER 930208

Hugg i ryggen på ´tredje man´
DAGENS NYHETER 930125

1992

EG-rätt förändrar journalistiken
PRESSENS TIDNING 19/92

Naivt, Reidunn Laurén!
SVENSKA DAGBLADET 921117

1986

Rör inte offentlighetsprincipen!
NY TEKNIK 17/86

Orwell lär oss inget. Läs Skinner istället.
DATAVÄRLDEN 860414

1985

Medborgarnas insyn hotad
DN Debatt 850412

1984

Insynen försvåras
SVENSKA DAGBLADET, Brännpunkt 840808

Växande förvaltning avskärmar sig från insyn
SVENSKA DAGBLADET, Brännpunkt 840719

1982

Kaos kring datorn.
EXPRESSEN 820412

Kaos kring datorn.
EXPRESSEN 820412

Offeravdrag

EN FRAMTID FÖR TRYCKFRIHETEN?

Essä i en liten skrift utgiven av Folkuniversitetet

Publicerad juni 2010

(Skriften rymmer också Johan Hirschfeldts essä om tryckfrihetens rötter.)

     Striden för yttrandefrihet är aldrig slutgiltigt vunnen, det vet alla som intresserat sig för demokratins historia – eller som åtminstone har läst Johan Hirschfeldts inledande essä i denna skrift. Uppfattningarna om vilka yttranden som ska anses brottsliga och vilka metoder staten ska få använda i bekämpandet av sådan brottslighet har växlat sedan 1766. Fler växlingar är att vänta.

     Diskussionerna om gränser för det tillåtna och om statens möjligheter att ingripa löpte länge i samma fåror. Konflikterna kunde överblickas. Åsikter i sakfrågorna gick isär, men det fanns en tradition att bygga på: ett sätt att bena upp problemen och att lagtekniskt lösa dem. Hur denna tradition ska förvaltas under 2000-talet är inte uppenbart. Det verkligt nya i vår tid är en ökad komplexitet.

     Med frågornas internationalisering, inte minst Sveriges anpassning till en framväxande EU-rättslig ordning, följer oklarhet om vilka regelverk som ska tillämpas och på vilken politisk nivå rättsregler kan och bör utformas. Med Internet – en privatägd teknisk infrastruktur - som bas för alltmer av det mänskliga kommunicerandet följer oklarhet kring olika aktörers ansvar och befogenheter att ingripa.

     Med en statlig övervakning av detta kommunicerande som saknar motstycke i historien följer en försvagning av medborgarens ställning. Osäkerheten om vad Staten väljer att granska och hur dess tjänstemän kommer att tolka det medborgaren säger och gör skapar, det visar all historisk erfarenhet, försiktighet - d v s självcensur. Till detta kan 2010 läggas att både en socialdemokratisk och en borgerlig regering inom loppet av några år, med direktiv till olika utredningar, har markerat en önskan att avskaffa tryckfrihetsförordningen, TF, och dess komplement yttrandefrihetsgrundlagen, YGL. Osäkerhet har skapats om den svenska traditionen: har den längre något stöd på den politiska nivån?

     Att idag beskriva vår tids hot mot yttrandefriheten - att bena upp problemen och frilägga motsättningarna - är alltså en folkbildningsuppgift av stor demokratisk betydelse. Här ska göras ett försök. Åtminstone fem teman, delvis överlappande varandra, kan urskiljas:

A. Ska vi på grund av normförskjutningar i Sverige ändra i grundlagens brottskatalog? Det är en fråga som alltid – så länge vi har haft yttrandefrihet – behövt diskuteras: ska vi kriminalisera yttranden som är tillåtna idag eller avkriminalisera något som hittills varit förbjudet?

B. Ska vi ändra i brottskatalogen därför att förhållanden i omvärlden tvingar oss till det? Innebär EU-medlemsskapet, Internets allt större betydelse för det svenska samhället eller någon annan aspekt av internationaliseringen att vi måste acceptera rättsliga villkor för yttranden som vi hellre skulle vara utan?

C. Behöver vi göra en rent lagteknisk förändring – t ex byta ut TF och YGL mot något annat? En statlig utredning, Tryck- och yttrandefrihetskommittén, arbetar 2010 med frågan. Är en sådan förändring möjlig utan att gränserna för det tillåtna samtidigt ändras?

D. Behöver skyddet för yttrandefriheten utanför den grundlagsskyddade sfären förstärkas? De flesta yttranden som sprids via Internet saknar idag grundlagsskydd, och här har lagstiftaren också inskränkt friheten i en rad avseenden. Det har skett bland annat genom begränsningar i informationsfriheten - i rätten att handskas på annat sätt med information än att sprida den till allmänheten: insamla den, lagra den, bearbeta den mm.

E. Behöver offentlighetsprincipen – som redan i 1766 års TF lagfästes som central för yttrandefriheten men på senare år har inskränkts drastiskt – återupprättas? Hur mycket förlorar yttrandefriheten, och därmed ytterst demokratin, när alltmer av den politiskt och maktstrategiskt viktiga informationen kan undanhållas medborgarna?

     Denna uppdelning av framtidsfrågorna i olika fack är inte den enda möjliga. De griper in i varandra på ett sätt som gör varje försök att sammanfatta läget till en intellektuell och pedagogisk utmaning.

A.  Normförskjutningar

     Var gränserna ska gå för det tillåtna är aldrig givet, och i ett samhälle statt i förändring behöver man med jämna mellanrum diskutera var de ska gå.

     Brottskatalogen i TF (i kap 7 § 4) rymmer för närvarande 18 kategorier förbjudna yttranden. (Det kunde ha varit 19, men barnpornografi lyftes för tio år sedan ur grundlagen. TF och YGL anses nu aldrig tillämpliga på t ex barnpornografiska bilder. Hur de sprids spelar ingen roll.) Ett fåtal av de 18 brotten aktualiseras med jämna mellanrum i rättsliga sammanhang och debatteras ofta offentligt. Det gäller främst förtal och hets mot folkgrupp.

     En del andra brott tycks ligga i en slags historiens malpåse. Fyra av grundlagarnas yttrandefrihetsbrott aktualiseras – kan bara begås - under krigs- eller beredskapstillstånd: krigsanstiftan, landsförräderi, landsskadlig vårdslöshet och ryktesspridning till fara för rikets säkerhet. Ytterligare två brott tar sikte på revolutioner eller andra förhållanden där det finns påtaglig risk för att våld används mot statens högsta beslutsfattare – högförräderi respektive uppror.

     Dessa gärningar har inte aktualiserats som tryckfrihetsbrott på 200 år. Det finns knappt någon modern litteratur om dem. Undantagen är H-G Axbergers bok Tryckfrihetens gränser från 1984, och en statlig utredning (SOU 2004:114) som konstaterar att brotten har "en obestämd beskrivning av den straffbara handlingen" och där utredarna efterlyser preciseringar.

    Både de och Axberger understryker hur svårt det är att med någon säkerhet säga hur bestämmelserna kommer att användas och tolkas i vår tid. Förutsättningarna är radikalt ändrade. Krig och internationell politik bedrivs annorlunda, massmedia och allmänhetens krav på information har förändrats, för att nämna ett par av de faktorer som gör reglerna föråldrade.

     Axberger påpekar också hur riskabelt det kan vara med lagar som på detta sätt är ”sovande”. Att lagar bygger på gammalt tänkande och består av gamla ord betyder inte att de är verkningslösa den dag de plockas fram. När bestämmelser ska tillämpas utan att det kan ske så som lagstiftaren en gång tänkte sig får tillämpningen med nödvändighet ett drag av godtycke. I värsta fall får man effekter som ingen, i vart fall inte en bredare allmänhet, trodde var möjliga i ett demokratiskt samhälle.

     2011 får frågan förnyad aktualitet. Då träder "Nordic Battle Group" i tjänst, en militär styrka upprättad av Sverige tillsammans med Finland, Estland och Norge. Soldaterna skulle på EUs uppdrag - även utan FN-mandat - kunna skickas iväg upp till 600 mil från Bryssel. Avsikten var är att möjliggöra "snabbinsatser" i oroshärdar i Nordafrika, Mellanöstern och Västasien. Den dag svenska soldater skickas iväg under svensk flagg för att med bomber och skjutvapen åstadkomma fred, frihet eller jämlikhet någonstans i världen är det svårt att hävda annat än att landet är i krig.

     När Sverige är i krig aktualiseras således en rad grundlagsbestämmelser som gör att mycket av det vi idag skulle kalla normal journalistik eller samhällsdebatt hamnar i en grå eller helt svart, d v s förbjuden zon. Regeln om landsförräderi/landssvek framstår som särskilt problematisk. Brottet definieras i lagtexten som att:

     "...någon missleder eller förråder dem som är verksamma för rikets försvar eller förleder dem till myteri, trolöshet eller modlöshet, förråder egendom som är av betydelse för totalförsvaret eller begår annan liknande förrädisk gärning som är ägnad att medföra men för totalförsvaret eller innefattar bistånd åt fienden"

     Straffbelagt är också "försök, förberedelse eller stämpling" till sådana gärningar. Här sammanblandas således det uppenbart brottsliga - att förråda dem som försvarar landet - med att yttra sig i offentlig debatt. Om en person på goda grunder påpekar att svenska soldater kommer att förlora de pågående striderna, eller att motståndaren faktiskt slåss för en rättfärdig sak, kan det med fog hävdas att han/hon "förleder…till…trolöshet” eller åtminstone ”modlöshet".

     Att det klargörs huruvida kritiska synpunkter verkligen får framföras och hur mycket sakligt korrekt men modlöshetsskapande information som får publiceras den dag Sverige deltar i "militära snabbinsatser" – eller utför andra krigshandlingar - framstår som högst angeläget.

B.  Tvång från omvärlden

     Ska vi justera gränserna för det tillåtna enligt grundlag därför att internationaliseringen i allmänhet, och kanske EU i synnerhet, tvingar oss?

     Det finns starka skäl att motsätta sig en sådan anpassning. I yttrandefrihetssammanhang handlar det då inte om att följa beslut som fattats i internationella organ eller som har framförhandlats på annat sätt. Något internationellt regelverk om yttrandefrihet som är oförenligt med bestämmelserna i TF och YGL finns inte, och att något sådant blir verklighet under överskådlig tid framstår som uteslutet. ”Anpassning till omvärlden” måste i detta sammanhang främst beskrivas som en process präglad av intressekamp. Stormakter och i vissa fall multinationella företag försöker sätta press på mindre aktörer. Ytterst bottnar de konflikter vi ser i maktkamp och penningintressen.

     Alla föreställningar om yttrandefrihetens värde och om gränserna för det acceptabla är sociala till sin natur, de är historiskt och kulturellt präglade. Även sådana stater som utan reservationer brukar definieras som demokratier kan i viktiga avseenden skilja sig åt i synen på yttrandefrihet.

     Om USA är ett land där yttrandefriheten får väga tungt gentemot andra samhälleliga intressen, blir resultatet av motsvarande avvägningar i till exempel Tyskland ofta ett annat. Att förbjuda påståenden om historiska händelser vore, även när de är uppenbart felaktiga, otänkbart i USA men anses nödvändigt i länder som Tyskland, Frankrike och Österrike. Också ifråga om vilka uppgifter om enskilda som får spridas offentligt går uppfattningarna isär.

     I den situationen har Sverige anledning att så långt det överhuvudtaget är möjligt försvara sitt politiska och kulturella arv, inklusive de föreställningar om yttrande- och tryckfrihet som hos oss har djupa historiska rötter.

     Viljan till ett sådant försvar tycks inte alltid vara så stark på den politiska nivån. När det gäller personuppgifter tycks en närmast paranoid skräck för att sådana får spridning ha utvecklats. Personuppgiftslagen, PUL, från 1998 är ett uttryck för denna skräck. (Mer om motsättningen mellan intressena yttrandefrihet-integritetsskydd nedan, särskilt under D och E.)

C.  Lagteknisk förändring

     Betydande utredningsresurser har sedan 2004 lagts ned på frågan hur skyddet för yttrandefriheten ska utformas rent lagtekniskt. TFs och därmed YGLs själva konstruktion är ifrågasatt. Den socialdemokratiska regering som avgick 2006 tillsatte 2003 en Tryck- och yttrandefrihetsberedning som bland annat fick i uppdrag att skissa på alternativa lösningar för grundlagsskyddet. Ett betänkande med förslag till sådana lösningar lades fram på senhösten 2006 och remissbehandlades. En stor majoritet av remissinstanserna avvisade förslagen och förordade att Sverige behåller modellen med TF och YGL.

     Icke desto mindre tillsatte den borgerliga regering som tillträdde 2006 en ny utredning – Tryck- och yttrandefrihetskommittén – med uppgift att söka alternativa modeller för grundlagsskyddet. Nivån på skyddet ska vara detsamma som idag med sådant som censurförbud, meddelarfrihet, ensamansvar för utgivare, etableringsfrihet och en särskild rättegångsordning i händelse av åtal, men den rättsliga konstruktionen ska helst förändras radikalt. Ett första betänkande i ämnet väntas till hösten 2010. Där ska kommittén inte presentera färdiga förslag till grundlagstexter utan snarare ett underlag för fortsatt diskussion med resonemang om för- och nackdelar med olika alternativ. 2011 ska åtminstone ett konkret förslag till grundlagsreform presenteras.

     I väntan på utredningens analys finns inte anledning att här fördjupa sig de lagtekniska frågorna. Med anledning av att två olika regeringar, med representanter för fem riksdagspartier, har demonstrerat en så stark vilja att avskaffa TF och YGL måste dock ett par påpekanden göras.

     Motiveringarna för denna omfattande konstitutionella reform är påfallande vaga. Innehållet i TF/YGL ska absolut värnas, bedyrar anhängarna, bara den juridiska formen behöver ändras. Ingenstans kan man peka på några individer som i någon rimlig mening av ordet lider av denna form – av konstruktionen TF/YGL. De ofta upprepade men oprecisa påståendena om att dagens grundlagar är föråldrade – att de inte duger när människor nu sprider sina yttranden via Internet och andra nätverk – är uppenbart felaktiga. Dagens grundlagsskydd täcker redan alla medieformer. Den som vill ha grundlagens skydd för t ex sin blogg kan få det.

     Att man i regeringskansliet likväl är så angelägen om att avskaffa TF och YGL framstår därmed som märkligt och inbjuder till spekulation. Det är svårt att undgå misstanken att det bakom två regeringars strävanden ligger politiska ambitioner som ingen av dem har vågat offentliggöra.

D. Yttrandefriheten utanför grundlagen

     Innanför det grundlagsskyddade området går utvecklingen förhållandevis långsamt, både därför att lagändringar kräver två riksdagsbeslut med mellankommande val och därför att de gamla och beprövade regelverken i sig inger respekt. Regeringar och riksdagsmän brukar tänka efter en extra gång innan de börjar driva krav på reformer.

     Utanför det grundlagsskyddade området kan det gå fortare. Eftersom åtskilligt i form av text, ljud, bild och film idag sprids via Internet, där de flesta aktörer väljer att avstå från grundlagsskydd, finns anledning att kartlägga de olika försök lagstiftaren har gjort för att där stoppa eller åtminstone påverka spridningen av stötande eller i någon mening olagligt material.

     Övergången till ny informationsteknologi i allmänhet och Internet i synnerhet har föranlett den svenska riksdagen att på en rad olika sätt vidga och förstärka statens möjligheter att påverka medborgarnas kommunicerande. En förteckning – som inte gör anspråk på att vara heltäckande – över yttrandefrihetsinskränkande åtgärder relevanta för Internet kan se ut som följer. (För undvikande av missförstånd bör påpekas att författaren inte underkänner varje sådan åtgärd som oberättigad. Uppräkningen syftar till att beskriva en repressiv trend.)

1.   Kriminalisera spridning av vissa yttranden och viss information.

    

     Lagstiftarens klassiska metod att begränsa yttrandefriheten går ut på straffbelägga sådant som förtal, uppvigling till brott eller hets mot folkgrupp, och för just dessa brott spelar det i princip ingen roll om yttrandena fälls inom eller utanför det grundlagsskyddade området. (Statens sätt att ingripa när brott misstänks blir dock ett annat om yttrandet har fällts med grundlagsskydd.)

     Utanför TF/YGLs domäner har dock en rad nya inskränkningar i yttrandefriheten lanserats. Särskilt när det gäller personuppgifter är inskränkningarna långtgående. Med införandet av Personuppgiftslagen, PUL, 1998 kriminaliserades praktiskt taget all spridning av personuppgifter utanför det grundlagsskyddade området. Sedan dess har förbudet mildrats i vissa avseenden men är fortfarande mycket långtgående.

     Ett annat färskt exempel är det förslag till ”lag om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet” som i skrivande stund (mars 2010) ligger hos lagrådet. Regeringen avser att med denna lag leva upp till svenska åtaganden som följer av en Europarådskonvention från 2005 och ett rambeslut i EU 2008 om bekämpande av terrorism. Med tanke på hur vag definitionen av ”terrorism” och ”allvarlig brottslighet” är tycks den föreslagna svenska lagen också gå längre än vad konventionen och rambeslutet kräver. I regeringens förslag heter det bland annat att den person ska straffas som

     ”meddelar… instruktioner om tillverkning eller användning av sådana sprängämnen, vapen eller skadliga eller farliga ämnen som är särskilt ägnade att användas för särskilt allvarlig brottslighet…” eller om ”andra metoder eller tekniker som är särskilt ägnade för sådant ändamål…”.

2.   Vidga det straffbara området för olika sorters underlättande av brott, förberedelser för brott eller medverkan till brott.

    

     Ett exempel är förbudet, infört i Sverige 2009, mot s k grooming. Det brottet tar sikte på kontakter med barn, till exempel via Internet, som kan leda till sexuella övergrepp vid ett senare möte med barnet. (Med barn menas här personer under 15 år.) Ovannämnda förbud mot att meddela ”instruktioner” om hur allvarlig brottslighet kan utföras utgör ett annat exempel.

3.   Kriminalisera medborgarnas själva befattning med   

 viss typ av information.

    

     Sådana brott, där det straffbara är att inneha eller på annat sätt befatta sig med information, är en sentida uppfinning. Förbud av det slaget fanns överhuvudtaget inte för 20 år sedan. Ett gäller sedan 1999 barnpornografi. Ett annat tar sikte på personuppgifter. PUL stadgar alltså att hantering med personuppgifter är förbjuden och medger sedan vissa undantag. Inte bara spridning (se punkt 1 ovan) utan allt man överhuvudtaget kan göra med personuppgifter omfattas alltså av förbudet.

     Ytterligare ett exempel är det brott som kallas dataintrång, vilket den begår som ”olovligen bereder sig tillgång till en uppgift som är avsedd för automatiserad behandling” (brottsbalken 4:9 c). Många associerar här sannolikt till industrispionage eller i vart fall till illvilligt ”hackande”, genombrytande av behörighetskontroller av något slag. Några resonemang om sådant finns dock inte i lagens förarbeten. Det är istället fråga om generellt förbud mot att titta på elektroniskt lagrad information utan ”ägarens” tillåtelse – en av de märkligaste och mest svårtolkade bestämmelserna i svensk lag. Någon motsvarighet inom analog informationsbehandling (pappersintrång, ljudbandsintrång, etc) har aldrig diskuterats.

     Folkpartiets s k dataintrångs-skandal 2006 illustrerade vilka effekter bestämmelsen kan få. En ung folkpartist försåg en reporter på Expressen med ett (barnsligt enkelt) lösenord till Sapnet, socialdemokraternas stora interna kommunikationsnät. Reportern loggade in på Sapnet några gånger, fann inget av intresse och skrev ingenting. Både folkpartisten och reportern dömdes i tingsrätt för dataintrång, folkpartisten dessutom för anstiftan till dataintrång.

     Vad hade hänt om samma informationsutbyte ägt rum för 20 år sedan? Då använde varken politiska partier eller tidningar Internet. Reportern skulle istället för ett lösenord ha fått en pärm med SAPs interna cirkulärskrivelser, avsedda endast för partiets förtroendemän. Naturligtvis hade han även då tittat på innehållet, för att se om där fanns något som borde berättas för allmänheten. Ingen hade i den situationen kommit på tanken att kalla honom brottslig.

     I Tryckfrihetsförordningens portalparagraf (1 kap 1 §) heter det:

     "Det skall ock stå envar fritt att…meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift till författare eller annan som är att anse som upphovsman till framställning i skriften…”. Både folkpartisten och reportern kunde därutöver åberopa den s k  anskaffarfriheten, garanterad i slutet av samma paragraf: ”Vidare skall envar äga rätt att…anskaffa uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för att offentliggöra dem i tryckt skrift eller för att lämna meddelande som avses i föregående stycke."

     Tingsrätten bedömde uppenbarligen att dessa bestämmelser saknade relevans i folkparti-fallet. En enig (såvitt jag kunnat finna) kår av ledarskribenter och politiska kommentatorer ansåg detsamma.

     Det bör naturligtvis påpekas att domen avkunnades i första instans och inte överklagades. Även om den alltså inte formellt kan åberopas som rättspraxis är det faktum att meddelarfriheten, trots all den uppmärksamhet som fallet väckte, inte ens blev föremål för diskussion avgjort illavarslande.

4.   Sprid det rättsliga ansvaret för olagliga yttranden

           eller olaglig hantering av data till fler än de egentliga

           gärningsmännen.   

    

     En person som har en webbplats där besökare kan skriva eller bidra med material kan enligt den s k BBS-lagen från 1998 göras ansvarig för materialet om han/hon inte tar bort det tillräckligt snabbt. Den som erbjuder en tjänst på nätet som kan underlätta för andra att begå brott kan under vissa omständigheter dömas för medverkan till brotten. (Pirate Bay-målet handlade om just det.)

     Även när det gäller att sprida det rättsliga ansvaret kan barnpornografin anföras som exempel.

                       5.  Övervaka människors kommunicerande.

    

     Det kan i Sverige ske via Försvarets Radioanstalt, FRA, eller något polisiärt organ som drar nytta av en framtida (men redan beslutad i form av ett EU-direktiv) lagstiftning om obligatorisk teledatalagring hos kommunikationsnätens operatörer, alltså företag som TeliaSonera och Telenor. De möjliga övervakningsmetoderna är flera.

     Det är naturligtvis svårt att studera och därmed svårt att bevisa, men det är inget djärvt antagande att en långtgående övervakning får avskräckande effekter på många nätanvändare - på betydligt fler än de brottslingar som övervakningen officiellt är till för att skydda mot. Hur många medborgare som har förhoppningar om en normal karriär i offentlig förvaltning eller i strategiskt viktiga delar av näringslivet vågar idag ha kontakter med kontroversiella personer eller handskas med kontroversiell information? Ingen kan ju veta hur agerandet kommer att tolkas i framtiden, till exempel hur det påverkar bedömningarna i samband med SÄPOs personalkontroller.

5.   Vidga möjligheterna för enskilda och företag att driva

 rättsprocesser mot varandra.

    

     Det kan gälla upphovsrättsliga intrång, där musikförlag stämmer enskilda fildelare med stöd i den s k IPRED-lagen. En annan reform, som har diskuterats men ännu inte genomförts i Sverige, är offentligt stöd åt enskilda som känner sig kränkta av andra och vill stämma för förtal eller andra oförrätter.

6.   Tvinga eller övertala Internet-operatörerna att filtrera informationen på nätet.

    

     Filtrering betyder här att censurera, att med tekniska åtgärder försöka blockera information/dataströmmar för alla medborgare i en stat eller ett geografiskt område.

     Det finns inga lagregler eller politiska beslut om den filtrering av barnpornografi som pågår i Sverige. De stora Internet-operatörerna valde 2005 att frivilligt filtrera enligt polisens önskemål, men frivilligheten uppstod inte förrän dåvarande justitieministern Bodström hotat dem med tvingande lagstiftning.

     Sedan dess har Bodström föreslagit filtrering för att bekämpa människohandel. Den borgerliga regering som tillträdde 2006 har föreslagit det som medel mot terroristpropaganda, och en statlig utredning (SOU 2008:124) har föreslagit filtrering av utländska spelsajter. Inget av dessa förslag har ännu realiserats, men inget av dem har heller avförts från den politiska dagordningen.

E.  Offentlighetsprincipen

     Informationsfriheten är central för yttrandefriheten. De inskränkningar i informationsfriheten som redan har beskrivits, främst under D, är alltså illavarslande. Här ska fokuseras på ytterligare en aspekt: offentlighetsprincipen. Grundtanken om största möjliga öppenhet i samhälleliga angelägenheter går i dagen på många ställen i den svenska lagboken, men som det viktigaste inslaget brukar framhållas handlingsoffentligheten, d v s rätten att ta del av de informationsbärare myndigheterna förfogar över. Ända sedan 1766, när den första Tryckfrihetsförordningen trädde i kraft, har handlingsoffentligheten rättsligt integrerats med skyddet för yttrandefriheten. I nu gällande TF från 1949 handlar hela andra kapitlet om allmänna handlingars offentlighet.

     Icke desto mindre har medborgarnas rätt att ta del av sådana handlingar inskränkts, i många stora och små steg, de senaste 30 åren. När det gäller allmänna handlingar i elektronisk form är rätten numera så kringskuren och svår att utnyttja att själva ordet "rätt" framstår som direkt missvisande. (Och observera att större delen av den information våra myndigheter förfogar över idag lagras just i elektronisk form.) En fullständig förteckning över beslut om inskränkningar i handlingsoffentligheten sedan 1970-talet skulle bli mycket lång. Här ska utvecklingen endast sammanfattas i sina huvuddrag.

1.    Medborgarna ses inte som användare

     Ännu 2010, nästan 50 år sedan statlig förvaltning för första gången tog datorer i bruk, betraktas inte medborgarna som användare av myndigheters IT-system. När sådana konstrueras är inifrån-perspektivet fortfarande självklart i kravspecifikationer, systemering och systemutveckling. Endast behoven hos myndighetens ledning och anställda anses nödvändiga att tillfredsställa. (Att ett fåtal, främst statliga, myndigheter erbjuder besökande medborgare att använda en ”allmänhetens terminal” ändrar inte den bilden.)

     Eftersom systemen inte är konstruerade med tanke på att medborgaren ska använda dem måste han/hon med åberopande av grundlagen försöka ”tränga sig in”, vilket nästan alltid ger upphov till frustration hos – och motstånd från – myndighetens personal.

     Problem uppstår därför att man inte anser sig ha någon dator att upplåta för medborgaren. Problem uppstår därför att det saknas begripliga (för lekmän) förklaringar till de koder och sökvägar som systemet är uppbyggt med, vilket innebär att den redan hårt arbetsbelastade myndigheten måste – om offentlighet överhuvudtaget ska realiseras - ställa förklarande personal till medborgarens förfogande. Problem uppstår därför att offentligt och icke offentligt material har blandats i systemet så att fri tillgång till det ena automatiskt ger fri tillgång till det andra – och fri tillgång därmed inte anses vara ett alternativ.

2.   Offentliga handlingar finns inte på Internet

    

     Den sedan slutet av 1990-talet självklara offentlighetsreformen – att allmänna offentliga handlingar som myndigheterna förfogar över i elektronisk form läggs ut på Internet – har inte ens diskuterats på rikspolitisk nivå. Det vore nu ingen okomplicerad reform. Vissa handlingar som är offentliga har ett känsligt innehåll – brottmålsdomar är det bästa exemplet – och  kan utgöra undantag från regeln. Likväl borde principen att så långt som möjligt realisera offentlighetsprincipen via Internet vara den självklara utgångspunkten i ett öppet samhälle.

3.    Ingen rätt till elektroniska kopior

     En av flera fördelar med att hantera information med IT-system istället för med papper är att man med datorkraft kan lagra, bearbeta och kommunicera även mycket stora mängder data enkelt och billigt. Myndigheterna har också kunnat bygga upp många stora och informationsrika system. Innehållet utgör formellt ”allmän handling” vilket innebär att offentlighetsprincipen ska tillämpas på dem, men de har aldrig i praktiken gjorts tillgängliga för utomstående.

     Medborgarna har aldrig tillerkänts rätten att få kopior av allmänna handlingar i elektronisk form – trots att det vore enklast och billigast även för myndigheten - utan hänvisats till pappersutskrifter. Att ta del av en databas som utskriven på papper fyller 60 000 sidor, och som myndigheten kan kräva betalning för med två kronor per sida, är inget alternativ. I pappersform kan databasen inte bearbetas. Medborgaren kan i praktiken inte använda sådant material för att generera ny kunskap.

     Frågan om en rätt till elektroniska kopior har debatterats och utretts i flera omgångar. Senast i februari 2010 presenterades ett utredningsbetänkande (SOU 2010:4) där man upprepar argumenten för en sådan rätt och finner dem starka, men likväl landar i slutsatsen att den inte kan införas ännu.

4.    Ingen insyn i myndigheters datorprogram

     Datorprogram som har utvecklats för myndighetens egen verksamhet är i praktiken inte offentliga. Programmens källkod lämnas ut, men endast utskriven på papper. I den formen kan ingen ”läsa” eller granska ett datorprogram. Så länge det inte lämnas ut i elektronisk form kan därmed ingen medborgare granska om det fungerar väl eller hur det fungerar.

     Eftersom avancerade datorprogram används på många myndigheter, bland annat för simulering av olika framtidsscenarier och för kvalificerade analyser av olika slag, är myndigheters beslut och åtgärder ofta omöjliga att granska utan tillgång till de program med vars hjälp kunskapsunderlag har genererats. Vissa datorprogram, bland andra sådana som skattemyndigheter och försäkringskassa använder, fattar i praktiken myndighetsbeslut om sådant som skattedebitering och bidragsutbetalningar. Inte heller dessa program har medborgarna rätt att ta del av.

5.   Sekretessen ökar ständigt

     Sekretesslagen – som från och med 2009 heter offentlighets- och sekretesslagen, OSL – växer. Allt mer av innehållet i myndigheters handlingar undanhålls medborgarna. Sekretesslagen har sedan sin tillkomst 1980 stadigt utökats. En utredning genomförd på Svenska Journalistförbundets uppdrag 2002 visade att riksdagen åren 1992-2002 hade skärpt/utvidgat sekretessen vid 74 tillfällen, men lättat/begränsat sekretessen bara vid 8. (Utredningen finns att läsa på Journalistförbundets webbplats: www.sjf.se) En separat studie av sekretessförordningen, d v s de sekretessregler som regeringen får besluta om på egen hand, visade att den har utökats i ungefär samma utsträckning.

6.    Registerlagar hindrar insyn

    

     Med en formlig flod av så kallade registerlagar har riksdagen sedan början av 1990-talet stängt till om ett stort antal databaser hos myndigheterna som innehåller personuppgifter. En registerlag är en författning som tämligen detaljerat beskriver hur en myndighet får handskas med sin information. En typisk registerlag innehåller bestämmelser om vilka uppgifter myndigheten får samla in, för vilka ändamål de får användas och vad som ska ske med uppgifterna när myndigheten inte längre behöver dem. Många registerlagar har t o m regler om vilka sökbegrepp myndigheten får använda när den hämtar uppgifter ur sin databas.

     Effekten blir att myndighetens eget kunskapsbehov alltid kan tillfredsställas, men inte medborgarnas. Vill medborgaren ha uppgifter som visar om myndigheten behandlar kvinnor annorlunda än män spelar det ingen roll om de uppgifterna är offentliga och kan tas fram ur systemet på några sekunder. Står det inte i registerlagen att en sådan bearbetning av personuppgifter är tillåten får myndigheten inte utföra den.

     Idag finns omkring 200 registerlagar. Den sammantagna effekten för offentlighetsprincipen är slående. Dörren har stängts om en närmast ofattbart stor kunskapsmassa. Då talar vi om kunskap som är lätt tillgänglig för myndigheterna, som inte anses integritetskänslig och som därför inte är skyddad av några sekretessregler.

 

7.    PUL förhindrar öppenhet

     Den ur yttrandefrihetssynpunkt djupt problematiska personuppgiftslagen, PUL, fungerar i vissa sammanhang som en generell registerlag. Den är tillämplig på alla personuppgifter i offentlig förvaltning som inte täcks in av en specifik registerlag.

     Det är uppenbarligen lika svårt att förena offentlighetsprincipen med ett generellt förbud (som i PUL) mot behandling av personuppgifter som det är att förena yttrandefrihet med ett sådant förbud.

     Är det inte tillåtet för medborgare Andersson att handskas med uppgifter om sin granne Pettersson kan man rimligen inte godta att myndigheter lämnar ut allmänna handlingar till Andersson som rymmer uppgifter om Pettersson. Lagstiftaren kan inte med integritetsargument först vägra Andersson tillgång till det senaste årets ärenden om byggnadslov, när Andersson just har fått avslag på sin egen ansökan och vill ta reda på om alla andra behandlas lika strängt - och sedan hävda att man värnar den sorts öppenhet som är avsedd att skapa rättssäkerhet och förtroende för offentlig förvaltning.

     Ibland lämnas likväl handlingar med personuppgifter ut, och att här reda ut vad som är ”rätt” och ”fel” i juridisk mening låter sig inte göra. En sådan utredning skulle kräva alltför stort utrymme och ändå lämna viktiga frågor obesvarade. Rättsläget är på en rad punkter oklart.

8.    Säkerhetskopior undandras offentlighet

 

     Myndigheternas säkerhetskopierade information omdefinieras så att den inte längre rättsligt utgör "allmän handling", varvid offentlighetsprincipen inte längre gäller för den. I skrivande stund (april 2010) ligger ett regeringsförslag med denna innebörd hos lagrådet för granskning. Lagändringen har hittills inte gett upphov till några partipolitiska motsättningar och kommer av allt att döma att godtas av riksdagen.

     Säkerhetskopiering sker för att information som myndigheter förfogat över i sina IT-system inte ska gå förlorad om systemet av någon anledning ”kraschar”, d v s blir oanvändbart av någon anledning. Normalt rör det sig alltså om mycket stora informationsmängder som myndigheten själv alltid har tillgång till, men som nu ska flyttas utom räckhåll för medborgarna. Oavsett om sekretessregler är tillämpliga eller inte, oavsett om uppgifterna på säkerhetskopian är lätt tillgängliga för myndigheten, oavsett om "originalinformationen" finns kvar ute på myndigheten eller har förstörts där - locket ska ligga på.

     I 30 år har politisk enighet rått, på det principiella planet, om den så kallade likställighetsprincipen. Information som myndigheter någorlunda enkelt kan få fram ur sina datorsystem ska medborgarna också ha rätt att se. Från den principen har lagstiftaren visserligen gjort det ena avsteget efter det andra (se punkterna 1-7 ovan) men få har framstått som mer stötande än detta.

     Att undanta säkerhetskopior från offentlighet är att ge de sämsta byråkraterna - de lata, de okunniga, de ohederliga - fritt spelrum. Säkerhetskopian blir ett ”svart” arkiv. Frestelsen att utnyttja det torde uppstå dagligen:

     "-Ska det här vara offentligt? Äh! Jag raderar. Behöver vi uppgifterna senare finns de ju på säkerhetskopian."

Några avslutande anmärkningar om personlig integritet

     En genomgång av hur yttrande- och informationsfriheterna hanteras i vår tid blir således nedslående. Ser man bara till rättsutvecklingen i Sverige har den i flera decennier starkt präglats av inskränkningar.

     Finns det inga tecken på att den utvecklingen bryts? Jo, utan tvekan, men ännu har inget hänt som avsatt spår i lagboken. Optimism inger framförallt vissa grundläggande sociala och tekniska faktorer. I det långa loppet borde medvetenheten om yttrande- och informationsfriheternas värde bli allt starkare i ett land som Sverige – där utbildningsnivån hela tiden höjs, där kompetensen att söka och sprida information online blir allt större hos alltfler, och där det blir alltmer uppenbart att politisk makt också handlar om kontroll över informationsflöden.

     Den första generationen medborgare och politiker som växt upp med Internet är på väg att bli myndig. En inställning som präglar den generationen är, för att låna ett uttryck av IT-entreprenören Joakim Jardenberg: Om det inte är online så är det inte offentligt. Det må vara ett slagord och en grov förenkling, men säger ändå något om en ny generations förhållningssätt. Har man denna utgångspunkt kan man rimligen inte acceptera de argument för ett mer slutet samhälle – oftast med vaga hänvisningar till integritetsskydd - som så länge har fått genomslag i Sverige.

     Frågorna om integritetsskydd är centrala och måste besvaras, om inte slutgiltigt så åtminstone preliminärt och med beredskap för att modifiera svaren allteftersom samhället utvecklas och nya erfarenheter görs.

     Integritetsskydd blir frihetsberänsning

     Lagstiftaren har nu har med rader inskränkningar och informationsförbud (se punkterna E:1-8 ovan) gjort anspråk på att skapa skydd för enskildas integritet. Samtidigt har man vägrat redovisa eller ens erkänna de begränsningar i yttrande- och informationsfriheterna som måste bli följden av att så mycken hantering med personuppgifter kriminaliseras. Den samlade effekten av denna politik har blivit dålig – både i betydelsen onödigt frihetsinskränkande och i betydelsen oklar – lagstiftning.

     Skyddet för yttrande- och informationsfriheterna tycks fortfarande, vid en snabb genomläsning av grundlagarna, i huvudsak kvarstå ograverat. Den som fördjupar sig i rättsfrågorna (eller gör anspråk på att utnyttja grundlagsgarantierna i sammanhang där det finns personuppgifter) stöter dock på en till synes oändlig rad av undantag och inskränkningar som TF och YGL oftast – men kanske inte alltid – lämnar öppet för.

     Analyserna av integritetsproblematiken måste fördjupas. Hur ser motsättningen egentligen ut – om det nu alltid är en motsättning? – mellan vårt behov av yttrande- och informationsfrihet och vårt behov av personlig integritet?

     Rättslig primitivism måste överges

     I snart 30 år har området präglats av en rättslig primitivism som rimligen snart måste överges. Lagstiftaren har helt enkelt satt likhetstecken mellan skydd för personlig integritet och förbud mot hantering av personuppgifter. Ju färre uppgifter om den enskilde som är tillgängliga för andra, desto starkare blir vederbörandes personliga integritet. PUL är ett typiskt uttryck för detta ”eremitideal”. Den som dragit sig undan allt mänskligt umgänge, den som ingen annan längre vet något om, den har starkast möjliga personliga integritet. Så är det naturligtvis inte. En eremit är bara ensam, vilket är något helt annan än att ha integritet.

     Integritet är något man bara kan ha i relation till andra människor. En relation förutsätter i sin tur ett minimum av kunskap mellan parterna. Naturligtvis kan hemlighållande av personuppgifter (sekretess och tystnadsplikter) vara nödvändiga för integritetsskyddet i vissa sammanhang. Sjukjournaler ska inte vara offentliga och teleoperatörer ska inte lämna ut uppgifter om enskildas kommunicerande, för att nämna ett par uppenbara exempel. Att ha hemlighållande som huvudregel, från vilken undantag varje gång behöver motiveras, är dock en modell som skapar fler och allvarligare problem än den löser.

     Insikt att människan är kluven

     Utgångspunkten måste vara en annan. Varje svar på frågor om hur den personliga integriteten ska skyddas måste bygga på insikten att människan är kluven. Det finns en uppenbar motsättning mellan vårt behov av att tillhöra gemenskaper och vårt behov av personlig frihet. Vi är sociala varelser präglade från första ögonblicket av människorna runt oss, av gruppen. Vi behöver se andra och bli sedda, bekräfta andra och bli bekräftade. Bara så kan vi överhuvudtaget bli mänskliga.

     Behoven kan synas mindre uppenbara hos vuxna än hos barn, men det är ingenting vi ”växer ifrån”. Sociala varelser är vi till den dag vi dör, inte bara i den triviala meningen att vi mår dåligt av ensamhet utan att en del av varje individs ”jag” är ett kollektivt ”jag”. Icke desto mindre känner människor också tidigt ett behov av att höja sig över kollektivet, att undvika dess grupptryck. Vi söker en större frihet än vi någonsin kan realisera. Denna motsättning, denna spänning är ett grundvillkor för existensen. (Om detta har såväl antropologer som socialpsykologer och filosofer skrivit. Jag vill särskilt rekommendera Ferdinand Schoeman, se litteraturförteckningen.)

     Vad begreppet ”integritet” står för blir sällan närmare analyserat i den allmänna debatten. Enligt uppslagsverken kommer ordet av latinets "inte´gritas" som kan översättas med "orörd" eller "hel". I normalsvenska fungerar integritet närmast som en samlande term för flera mänskliga behov. Den täcker våra anspråk på personlig autonomi och handlingsfrihet, på att leva med värdighet, på möjligheter att dra oss undan.

     Rädsla för vem som helst

     Så används dock inte begreppet idag. Talar en samhällsdebattör om personlig integritet handlar det i 99 fall av 100 helt enkelt om hanterandet av personuppgifter. Något som liknar en personuppgiftsfobi har gripit omkring sig. Alla personuppgifter, även de mest triviala, kan numera definieras som "känsliga". Att uppgifter som i decennier har varit lätt tillgängliga i pappersform - om bostadsadress, taxerad inkomst eller bilinnehav – skulle kunna bli tillgängliga via Internet vållar närmast panik. Rena stolligheter om att "vem som helst kan med några knapptryckningar ta reda på allt om dig!" varieras ständigt på ledar- och debattsidor.

     Observera att rädslan gäller just "vem som helst". Här ligger det nya i vår tids integritetsdebatt. När datalagen, vår första integritetsskyddslag, antogs 1973 skulle den i första hand skydda mot Staten, inte mot enskilda. De utredare som skrev lagen i en första version sammanfattade dåtidens debatt:

     "Insamlingen av uppgifter om människor, deras attityder och levnadsförhållanden kritiserades såsom ägnad att alltför mycket öka myndigheternas makt och möjligheter att styra enskildas handlingar. I informationsbehandlingens förlängning anades konturerna av en oangriplig polisstat med en absolut effektiv och till sina verkningar omänsklig förvaltning." (SOU 1972:47, sid 41-42)

     Det var 38 år sedan. Idag handlar det inte om staten. Nu utgår allt utredande och lagstiftande från att hotet mot enskilda kommer från illvilliga individer - från snokande grannar, arbetskamrater och bekanta, från terrorister, brottslingar, pedofiler och psyksjuka.

     Lagstiftarens svar på oroade frågor om övervakningssamhällets allt fler och allt effektivare statliga tvångsmedel – det så kallade Bodströmsamhället - har därför blivit att det rent formella kring statens hantering av personuppgifter ska kontrolleras minutiöst.

     I FRA-debattens spår får vi en rad kontrollorgan som ska undersöka om rätt blanketter har fyllts i, om rätt personer har fattat besluten och gjort det i rätt tid. Organen heter Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, Försvarsunderrättelsedomstolen, Datainspektionen och Statens inspektion av försvarsunderrättelseverksamheten (SIUN). Men kontrollerandet gäller formaliteter, inte om övervakandet är befogat eller har rimlig omfattning. Det är som att ge livsmedelsinspektörerna rätt att granska datummärkningen men inte köttfärsen i paketet.

     Kontroll av staten blir statens kontroll

     Dataskydd har alltså blivit en fråga om att kontrollera samhällets dataflöden – och gjorts till en central statlig uppgift. Personuppgiftslagens grundprincip är att all hantering med personuppgifter är förbjuden så länge den sker utan de berördas medgivande. Myndigheterna får naturligtvis, för att kunna sköta sina uppgifter, långtgående undantag från grundprincipen. Någon motsvarande förståelse för medborgarens behov av kunskap om andra finns inte, och med detta förhållningssätt hos riksdagen har de senaste decenniernas inskränkningar i informationsfriheten i allmänhet och offentlighetsprincipen i synnerhet säkert framstått som oproblematiska.

     Eftersom PUL gäller generellt och i alla sammanhang har staten, för att kontrollera reglernas efterlevnad, rättsliga medel att lägga sig i alla sammanhang. Nog är det märkligt att frågan inte ställs oftare: Hur kan en lagstiftning som kom till för att skydda medborgarna mot staten förvandlas, helt utan debatt, till en lagstiftning som uppdrar åt staten att kontrollera medborgarnas sociala liv - hur de samlar in, bearbetar, förädlar och sprider uppgifter om varandra?

     Den verkliga faran med sådant som FRA-lag, teledatalagring och andra övervakningsreformer ligger i den politiska kontroll som centrala aktörer i det svenska samhället får. Vi talar om små enklaver av statstjänstemän som under total sekretess och i symbios med ledande politiker – tjänstemän och politiker behöver varandras stöd - ska vaka över rikets säkerhet. De historiska erfarenheterna av hur sådana enklaver fungerar är entydiga. Makten korrumperar. Där blir lagens krav bara en av flera variabler som påverkar besluten, och långtifrån alltid den viktigaste. (Informationsbyrån, IB, är ett illustrativt svenskt exempel. Fler finns i bl a säkerhetstjänstkommissionens serie av rapporter.)

     Skilj personlig från medborgerlig integritet

     Varken yttrandefrihets- eller övervakningsdebatten borde utgå från en ospecificerad "personlig integritet" utan från demokratins behov och funktioner. Vi behöver skilja mellan det sociala och det politiska, mellan personlig integritet och medborgerlig. Personlig integritet behöver vi i möten med andra människor. Medborgerlig integritet behöver vi i möten med samhälleliga maktcentra.

     I de senare mötena är medborgaren i underläge. Lagregler om medborgerlig integritet måste syfta till att värna enskildas handlingsutrymme och rättssäkerhet. De kontrollorgan som ska granska hur staten utnyttjar sitt vålds- och maktmonopol – ett sådant är ju nödvändigt - måste för det första ges en starkare ställning och för det andra granska om statliga tvångsmedel används på ett demokratiskt rimligt sätt - inte bara att vissa formella krav uppfylls.

     Och för det tredje, absolut nödvändigt, måste de utses på nytt sätt. Idag är det just de ledande politiker i riksdag och regering som driver fram besluten om övervakning, och som inte har råd med obehagliga avslöjanden om hur den faktiskt sköts, som utser kontrollanterna. Det är svårt att se något annat alternativ, om systemet ska bli trovärdigt, än att kontrollanterna utses av medborgarna i direkta val.

     Här ligger en utmaning för alla som har uppgiften att utbilda i samhällskunskap: att visa att demokratins institutioner och processer hänger ihop. Yttrande- och informationsfrihet är inte bara medborgerliga rättigheter viktiga i sig själva, inte något som kan diskuteras med bortseende från övriga grundvillkor för folkstyret.

     I en tid när journalistiken får allt svårare att fylla en folkbildande funktion – där nyhetsmedierna i en desperat kamp om läsare, lyssnare och tittare måste fokusera allt hårdare på det enkla, personliga och spektakulära – blir den högre utbildningens och folkbildningens ansvar för upplysning i demokratins tjänst allt större.

                                                                                              

Litteraturtips:

Axberger, Hans-Gunnar. Tryckfrihetens gränser. Liber

    Förlag 1984.

Olsson, Anders R. Yttrandefrihet och tryckfrihet. Handbok

    för journalister. Studentlitteratur. Sjätte omarbetade

   upplagan, 2009.

Olsson, Anders R. Att stänga det öppna samhället.

   Tusculum Förlag 2008.

Olsson, Anders R. Sökes: En teknisk lösning på ondskans

    problem. En guide om filtrering av innehåll på nätet.

    Stiftelsen .SE 2010.

Schoeman, Ferdinand. Privacy and Social Freedom.

    Cambridge University Press 1992.

SOU 2002:87-95 (Säkerhetstjänstkommissionens

     betänkanden.)