Anders R Olsson om Sveriges nya författning
SYDSVENSKAN 2005-o4-06
"Det är genom de befästningar vi uppför kring våra svaga punkter som vi avslöjar för människorna var de finns" skrev Arnold Ljungdal en gång.
Sveriges författning ska skrivas om. Några av svensk politiks tungviktare har samlats i Grundlagsutredningen för att ta itu med uppgiften.
Pikant nog heter utredningens ordförande Lars Engqvist. Efter många år i regeringen ska han alltså först skriva landet en ny konstitution och sedan (om allt går enligt regeringens plan) ta över som chef för Sveriges Television. Man kan inte säga att skotten mellan beslutande, verkställande, dömande och granskande institutioner är särskilt täta. Man kan inte tala om skott överhuvudtaget.
Hursomhelst inleddes Grundlagsutredningens arbete med en forskarkonferens på temat "Behöver demokratin nya spelregler?". Både SvT 24 och Justitiedepartementet (via sin webbplats) direktsände evenemanget från riksdagshuset..
Landets ledande statsvetare hade inbjudits för att säga sin mening. Det blev många intressanta utläggningar om alternativa valsystem, om EU-medlemskapet och om erfarenheter från länder med andra konstitutionella traditioner. Alla talare, alla utom en, byggde sina resonemang med klossar från en statsvetenskaplig byggsats som inte har förnyats på 100 år. Majoritetsregering eller minoritetsregering? Personval eller partival? Författningsdomstol? Hur mycket lokalt självbestämmande? Hur utkräva politiskt ansvar?
Endast Dennis Töllborg, juridikprofessor från Göteborg, svor i kyrkan. Han höll strafftal över den offentliga lögnen. Regeringen utser under ivrigt ordande om "demokratisk rättsstat" höga domare, generaldirektörer och andra nyckelpersoner. Det sker utan insyn. Tjänsterna utlyses inte, ingen utanför regeringen får nominera kandidater, beslutsmotivering saknas. Endast de lydiga, de som vet att sätta Partiet och Stabiliteten framför rättsstatens principer kommer i fråga för de högre posterna, hävdade Töllborg.
Med sina åsikter och sitt fräna språk - "skithög" och "värdesystemets parasiter" var inte de enda kraftuttrycken - hade Töllborg få anhängare i lokalen. Rabulisten från Göteborg var dock snart glömd och de gamla klossarna kom åter på bordet.
Kring vilka svagheter utgör de en befästning?
Det mest slående med hela konferensen var att ingen talare fäste avseende vid det som är nytt i medborgarnas livsvillkor, jämfört med demokratins genombrott för snart 100 år sedan. Två exempel:
-Ny kommunikationsteknologi. Representativ demokrati var under större delen av 1900-talet den enda praktiskt möjliga varianten. Demokratiska processer består dock av mänsklig kommunikation. Via Nätet kan nu obegränsade mängder kunskap, erfarenheter och åsikter utbytas medborgare emellan. För ett folk som är bättre utbildat än någonsin, och som har mindre respekt för överheter än någonsin, öppnar sig nya möjligheter. Vi väntar fortfarande på att svenska statsvetare seriöst ska undersöka hur medborgerlig kontroll och styrning kan utvecklas med IT-stöd.
-Medialiseringen. För flertalet svenskar är nyhetsrapportering den viktigaste källan till kunskap om samhället. Visst läser de böcker, veckotidningar, facktidningar och annat, visst talar de med vänner och arbetskamrater och visst surfar de på Nätet, men nyhetsflödet präglar starkare än något annat människors föreställningar om världen. Det blir allt viktigare hur samhället beskrivs i medierna och allt oviktigare hur det är i verkligheten.
Om konferensdeltagarna inte fäste något större avseende vid Dennis Töllborgs budskap borde de åtminstone ha reflekterat över att han så uppenbart höll sitt anförande inför TV-kamerorna, inte inför åhörarna på plats.
Anders R Olsson