Anders R Olsson om ett växande motstånd mot övervakning
SYDSVENSKAN 2005-04-29
Eliterna effektiviserar nu snabbt systemen för övervakning och kontroll av vanligt folk. Databaserna blir allt innehållsrikare och utbyter alltmer data sinsemellan, polisiära organ får allt större befogenheter att granska människors beteenden och kommunicerande, övervakningskamerorna blir alltfler.
Det ser likadant ut i Europa som i USA. Två faktorer är avgörande. För det första sjunker kostnaderna för övervakningssystemen drastiskt. Mellan 1988 och 2002 minskade kostnaden för att på hårddisk lagra 1 GB data från 11 500 dollar till 1 dollar. Även priset på kameror börjar bli bli försumbart. För det andra är medborgarnas rädsla för terror- och våldsbrott nu så uppdriven att någon kraftfull opinion mot övervakningssamhället inte kan mobiliseras.
Övervakning har enligt den brittiske sociologiprofessorn Stephen Graham blivit "en femte bekvämlighet". Vi har redan vatten, avlopp, el och telekommunikationer. Nu får vi säkerhet också, d v s övervakning.
I Michel Foucaults anda bör vi fråga vad denna övervakning gör med oss? Med upplysningstiden och de demokratiska idealens genombrott påbörjades utvecklingen från en straffande överhet till en disciplinerande. Undersåtarna internaliserar kraven på "gott" uppförande och blir både mer civiliserade och mer hämmade. "En praktiskt alltmer begränsad automat med en teoretiskt alltmer obegränsad frihet: det är den bild som bäst svarar mot nutidsmänniskans situation" skrev Arnold Ljungdal redan för 50 år sedan.
Med övervakningssamhället drivs disciplineringen ett steg till. Människor som vet sig vara iakttagna beter sig annorlunda än de annars skulle göra. Den brittiske filosofen Jeremy Bentham skissade för 200 år sedan på ett Panopticon, ett fängelse byggt så att vakterna alltid kunde iaktta fångarna, medan den enskilde fången aldrig kunde veta när en vakt tittade på just honom. Ett sådant Panopticon realiseras nu på samhällsnivå, med början i storstäderna. Vi måste agera som om det vi gör registreras av en kamera. Det gäller på offentlig plats, men också i köpcentra, på banker, postkontor, restauranger och i taxibilar.
Vid en av årets stora medborgarrättskonferenser i USA - "Computers, Freedom and Privacy" i Seattle - var det tydligt att motståndet mot denna utveckling börjar ta nya former.
Konstnären och uppfinnaren Steve Mann bär sedan flera år med sig, dygnet runt, en kamera fäst vid huvudet. Den är lika svår att få av som en elektronisk fotboja. Mann filmar det hans ögon ser och lagrar alltihop på hårddisk. Syftet är att svara på övervakningen med "undervakning", d v s Mann har hela tiden sin kamera vänd mot de som övervakar. Om någon företrädare för staten eller storföretagen kräver att han ska visa en ID-handling begär han alltid att vederbörande först visar sin egen - så att kameran kan registrera den.
Delvis är "undervakningen" oundviklig. Kameror är billiga för alla, inte bara för eliterna. När var och varannan människa bär på en - i mobiltelefonen, om inte annat - innebär det en viss maktförskjutning.
En domstol i New York frikände nyligen flera demonstranter som åtalats för våld mot polisman i samband med republikanernas partikonvent i New York hösten 2004. Det visade sig finnas videofilm som bevisade att de demonstranter som greps inte alls uppförde sig så våldsamt som polismännen hade uppgett. Den polis som påstod sig ha drabbats hårdast av aggressiva demonstranter hade inte varit på platsen överhuvudtaget.
Fysikern och debattören David Brin försöker liksom Mann välta eliternas spel över ända, men rör sig på en mer teoretisk nivå. Visst byggs övervakningssystemen ut i ett närmast rasande tempo nu, säger Brin. Men när medborgarrättskämparnas huvudlinje är att vi ska gömma oss för staten och storföretagen - för att behålla ett mått av frihet - hamnar de i en återvändsgränd. Detta med frihet och säkerhet är inte ett nollsummespel. Jämför med vilken historisk epok som helst. USA:s medborgare har aldrig varit fysiskt säkrare än idag - och heller aldrig friare.
Att ständigt växande mängder information om oss flödar i kommunikationsnäten och lagras i databaserna är oundvikligt, och medborgarnas främsta krav måste vara att eliternas göranden och låtanden blir lika väl genomlysta som vanliga medborgares. Eliter har alltid funnits och kommer alltid att finnas, hävdar Brin, och bara om de effektivt kan hållas ansvariga för sina handlingar tvingas de bete sig anständigt - inklusive att respektera medborgarnas frihetsbehov. Vi bör glömma det ständiga tjatet - inte minst från världens datainspektörer - om att människor har rätt att kontrollera information om sig själva. Det kan aldrig fungera. Att ge upp det kravet betyder inte att vi accepterar en värld av glas, en värld där alla vet allt om alla.
Långtifrån alla privacy-aktivister ställer dock upp på Manns och Brins linje. En av kritikerna i Seattle var britten Simon Davies, författare till en rad böcker om det framväxande Storebrors-samhället och grundare av organisationen Privacy International.
-Om vi ger oss på övervakarna med samma metoder som de ger sig på oss, då sänker vi oss moraliskt till deras nivå. Människor måste ha möjlighet till avskildhet och anonymitet. Här finns värden vi inte får ge upp. Ett samhälle där vi måste räkna med att alltid vara sedda och alltid bli registrerade är djupt obehagligt, hävdar Davies.
Anders R Olsson