Anders R Olsson om storebrors nya ögon
SYDSVENSKAN 2005-08-26
Teknologiska visioner är det ont om numera. När Internet vid mitten av 1990-talet blev allmänt tillgängligt skrevs en del om hur fantastisk vår "uppkopplade" framtid skulle bli, men sedan tillstötte komplikationerna. Nazistpropagandan och barnporr-utbudet växte på nätet, pedofiler och fula gubbar lurade på de virtuella mötesplatserna, skräpposten svämmade över i e-postlådorna.
Idag måste vi alla, i terrorist- och brottsbekämpningens intresse, övervakas, registreras och kontrolleras hela tiden. IT-utvecklingen har i 10 år, åtminstone i nyhets- och samhällsrapporteringen, kopplats samman med hot och skandaler. Den har däremot inte diskuterats politiskt.
Det borde vi göra. Utvecklingen fortsätter och om vi någonsin har behövt överblick och analyser så är det nu. Två amerikanska datorexperter, Chris Stakutis och John Webster, gör ett försök i boken "Inescapable Data. Harnessing the Power of Convergence". Titeln är svåröversatt. "Oundvikliga data. Att kontrollera sammansmältningens krafter" blir klumpigt men är hyggligt korrekt.
Författarna diskuterar den samlade effekten av flera olika tekniska trender. En är den växande mängden apparater omkring oss som samlar och vidarebefordrar data om allt mellan himmel och jord men framförallt om oss människor. Samtidigt blir det bara billigare att lagra och bearbeta dessa väldiga informationsmängder. En tredje tendens är att teknologierna konvergerar - att mobiltelefonen också blir kamera, radio, TV, MP3-spelare, ID-kort och GPS-mottagare, att persondatorn blir telefon, radio, TV, videobandspelare osv osv. En fjärde är mobilitet, att vi bär dessa apparater med oss överallt, hela tiden.
Ingen enskildhet i detta är ny. Stakutis/Webster räknar upp en tillsynes oändlig rad kommunicerande tekniska prylar och funktioner som redan är utvecklade och som vi snart kommer att använda därför att fördelarna med dem, i smått som stort, är så uppenbara. De öppnar dörrar åt oss, visar vägen till närmaste lediga toalett, hjälper oss hitta det bortsprungna barnet och underlättar på tusen sätt våra ansträngningar att förbli fysiskt säkra och medicinskt friska.
Vill man leva ett normalt liv i framtiden blir man alltså en vandrande kommunikationscentral - hårt övervakad eller väl skyddad, beroende på hur man ser det. Bara de rena IT-specialisterna kommer att känna till hur det fungerar tekniskt, men inte ens de kan hålla reda på vilka persondata som kommuniceras eller hur de bearbetas och slutligen används. Stakutis och Webster försöker göra sig en bild av hur denna värld blir att leva i.
De gör anspråk på att diskutera både möjligheter och risker med de nya teknologierna, men som inbitna datorproffs är de betydligt bättre på fördelarna än på nackdelarna. (Det är f ö datorjätten IBM som äger förlaget som ger ut boken.) Och fördelarna är verkligen många. Praktiskt taget allting vi gör i arbetet och på fritiden kan göras bättre eller enklare om de nya tekniska möjligheterna utnyttjas "rätt". Men vad är rätt?
Ju mer vi kommunicerar trådlöst, desto fler arbetstagare kommer att kunna arbeta hemma, i sommarstugan eller på Mallorca. Det är vad många arbetsgivare vill. Företagen blir virtuella. De stora, dyra kontorskomplexen försvinner. Att den anställde ständigt är uppkopplad mot arbetsgivarens datorsystem ger alltså dels en ny frihet, dels en ny fångenskap. Själva arbetsinsatsen kan registreras och övervakas i detalj.
Särskilt anslående är de medicinska tillämpningarna av ny teknik. Med sensorer på eller i kroppen kan vår fysiska hälsa bevakas på otaliga sätt. Data om blodtryck, puls, kroppstemperatur, blodsockerhalt och otaliga andra hälso-indikatorer kan mätas och skickas iväg för utvärdering fortlöpande, utan att vi ens märker det. Den som fortfarande tycker att en pacemaker är något häftigt anar inte vad inopererade chips och nano-robotar på specialuppdrag i blodådrorna kan åstadkomma. Intelligenta bilar, intelligenta kläder och intelligenta hus ser till att vi hela tiden lever i rätt mikroklimat med frisk luft och lagom ljus- och ljudnivåer.
Alltihop finns redan. Att vår tekniska närmiljö inte förvandlas ännu fortare har ekonomiskt/praktiska förklaringar. Tekniska standarder måste bestämmas i internationella organ och stora investeringar göras i den fysiska infrastrukturen. Just konvergens-trenden hålls i hög grad tillbaka av rena maktstrider. Datorer och mobiltelefoner bygger på olika standarder och de två branschernas jätteföretag kämpar om vem som ska anpassa sig till vem.
Men hela denna dramatiska förvandling av vår livsmiljö tycks inte kunna diskuteras politiskt. När högteknologin tränger in i varje sfär av den mänskliga tillvaron sätts centrala livsvärden på spel. Att detta inte är en "fråga" inom ramen för de etablerade demokratiska processerna är ett förfärande underbetyg för just de processerna.
I teorin har vi väl aldrig, i Sverige och västvärlden, varit så fria. I praktiken har vi aldrig varit så minutiöst kontrollerade och socialt disciplinerade.
Anders R Olsson