Anders R Olsson om att se in i fångarnas hjärnor
SYDSVENSKAN 2005-09-17
Tortyr tillhör det förgångna, eller håller åtminstone på att försvinna. Nya, effektivare förhörsmetoder kan utvecklas.
Massiv kritik har ju riktats mot behandlingen av fångar i USA:s världsomspännande krig mot terrorismen. Berättelserna från Abu Ghraib-fängelset i Bagdad, från Guantanamo-lägret på Kuba och från de länder, bl a Egypten, dit USA har skickat fångar som man visste skulle torteras har utan tvekan skadat krigsansträngningen. Samtidigt tycks forskningen kring den mänskliga hjärnan öppna nya möjligheter att komma åt sådana minnen och hemligheter som människor vill dölja.
Den mest lovande - om ett så positivt uttryck ska användas - tekniken kallas fMRI (functional Magnetic Resonance Imaging). Man mäter aktiviteten i hjärnans olika delar medan förhör pågår och återskapar med datorhjälp bilder av vad som händer. I begränsad utsträckning "ser" förhörsledaren hur fången "tänker".
Amerikansk rättskultur skiljer sig från svensk bl a när det gäller polisens teknikanvändning. Lögndetektor-test förekommer sedan många år i USA, där sensorer fästa på kroppen registrerar fysiska förändringar (puls, kroppstemperatur mm) som kan tyda på att förhörspersonen ljuger. Resultaten tillmäts ett visst, om än begränsat bevisvärde. Exakt hur mycket längre man kan komma med fMRI är oklart, men anhängarna av tekniken hävdar att den särskilt i vissa situationer är oerhört effektiv. Visar man en misstänkt person bilder på brottslingar och frågar om han känner dem kan han svara nej, och kanske låta övertygande, men han kan inte dölja "igenkännings-impulsen" i hjärnan.
Det mesta tyder på att fMRI åtminstone är effektivare än lögndetektorn. Forskningen lär utvisa hur mycket effektivare.
I en artikel i den amerikanska tidskriften Cornell Law Review försöker juristen Sean Thompson reda ut om det enligt nuvarande regelverk är lagligt - vid internationella konflikter - att mot den misstänktes vilja använda fMRI vid förhör. Det blir en lång och invecklad analys som utmynnar i att det finns tre olika svar beroende på vilken kategori den misstänkte tillhör:
-Om han/hon är krigsfånge i Genéve-konventionens mening kan fMRI inte användas. Det rättsliga skyddet för sådana fångar är starkt.
-Om han/hon definieras som "olaglig stridande", d v s den sorts fångar USA håller på Guantanamo, är fMRI sannolikt inte tillåtet om förhöret hålls på USAs territorium. Här är dock rättsläget mera oklart, och Thompson bedömer att amerikanska domstolar i rena akutlägen kan tillåta fMRI. (Om de har skäl att tro att ett framgångsrikt förhör kan leda till att en terrorattack förhindras.)
-Om en "illegal stridande" förhörs utanför USAs terroritium kommer fMRI sannolikt att kunna användas.
Frågan om hur inhumana metoder som får användas i försvaret av humanitära värden är klassisk, men svaret är för den skull inte givet. Med ny teknik uppstår situationer som kräver nya ställningstaganden. fMRI är inte, som tortyr, plågsam. Men är det fritt fram att gräva i människors hjärna bara därför att det inte gör ont?
Det var inte den fysiska smärta fångarna utsattes för som chockade världen när bilder från Abu Ghraib fick spridning. Det var förnedringen.
Anders R Olsson