Pang på tryckfriheten
Journalisten 2005-10-04
Försvarsminister Leni Björklund undertecknade i somras, tillsammans med sina kollegor från Finland, Estland och Norge ett samarbetsavtal om den militära styrkan "Nordic Battle Group" som ska vara upprättad till 2008. Sverige har enligt avtalet ett "samordnande ansvar" för denna snabbinsatsstyrka på 1 500 man, d v s en ledande funktion. Soldaterna ska kunna skickas iväg upp till 600 mil från Bryssel, vilket möjliggör "snabbinsatser" i en rad oroshärdar i Nordafrika, Mellanöstern och Västasien.
Själv betraktar jag planerna sådana militära äventyr som rena vanvettet, men här ska en annan aspekt diskuteras. Vad innebär de militära åtagandena för yttrandefriheten? Enligt svensk grundlag - Tryckfrihetsförordningen, TF - blir den nämligen starkt begränsad då landet går i krig, och den dag svenska soldater skickas iväg för att med bomber och skjutvapen åstadkomma fred, frihet eller jämlikhet någonstans i världen så är vi utan tvekan i krig.
Väldigt mycket av det vi skulle kalla normal journalistik hamnar då plötligt i en grå eller helt svart, d v s förbjuden zon. Var gränserna går vet ingen idag. Reglerna som ska tillämpas är gamla, resonemangen i förarbetena är korta och delvis oklara och handlar om krig av det ålderdomliga slaget. Där är högteknologi, informationssamhälle och Europeiska Unionen okända företeelser.
TF räknar idag upp sammanlagt 18 yttrandefrihetsbrott. De mest kända är "förtal" och "hets mot folkgrupp". Flera av de 18 brotten aktualiseras - kan bara begås - när Sverige är i krig eller står på randen till krig. Kanske, men inte nödvändigtvis, är det regeln i TF 7 kap 4§ punkt 7 om "landsförräderi eller landssvek" som blir mest problematisk den dag svenska soldater går i strid. Landsförräderi eller landssvek definieras i lagtexten som att:
"...någon missleder eller förråder dem som är verksamma för rikets försvar eller förleder dem till myteri, trolöshet eller modlöshet, förråder egendom som är av betydelse för totalförsvaret eller begår annan liknande förrädisk gärning som är ägnad att medföra men för totalförsvaret eller innefattar bistånd åt fienden"
Straffbelagt är också "försök, förberedelse eller stämpling" till sådana gärningar.
Kan man verkligen säga om svenska soldater som skjuter mot t ex iranier, irakier eller afghaner i deras respektive hemländer att de "är verksamma för rikets försvar"? I fredstid kanske vi spontant vill svara nej på den frågan, men rent juridiskt är det troligen fel. För det första är soldaterna rekryterade till och anställda av den svenska försvarsmakten, och för det andra deklarerar krigförande nationer numera alltid att militära operationer utgör "försvar" oavsett om man slåss på eget territorium eller någon annans. Bush-regeringen hävdar att USA har attackerats av "terrorismen" och landet försvaras nu militärt på alla möjliga platser i världen.
Grundproblemet med den citerade TF-bestämmelsen är att den klumpar ihop det uppenbart brottsliga - att förråda dem som försvarar landet - med att yttra sig i offentlig debatt. Om en person på goda grunder påpekar att svenska soldater kommer att förlora de pågående striderna, eller att motståndaren faktiskt slåss för en rättfärdig sak kan det ju mycket väl hävdas att han/hon "förleder…till…modlöshet".
En annan viktig fråga är vilka yttranden som inte röjer några försvarshemligheter - då finns det regler av typen "spioneri" att tillämpa - men som likväl kommer att anses "medföra men för totalförsvaret".
Det behöver klargöras, i god tid före 2008, om kritiska synpunkter verkligen får framföras och hur mycket sakligt korrekt men modlöshets-skapande information som får publiceras den dag Sverige deltar i "militära snabbinsatser". Många borde ställa sig bakom det kravet. Svenska Journalistförbundet och ägarna av landets tidningar t ex, liksom Svenska Freds, Amnesty och andra organisationer som kan vilja framföra kritiska synpunkter på vad svensk EU-trupp sysslar med.
Om inget görs förleder det åtminstone undertecknad till modlöshet.
Anders R Olsson