Filtrering hotar friheten.
COMPUTER SWEDEN 060331
För den otekniske framstår www som något enkelt. Med den egna datorn kan man hitta väldiga mängder information som andra har placerat i ett enormt, fritt forum.
Det är ju en sanning med stor modifikation. Många aktörer försöker med ekonomiska, religiösa eller politiska motiv påverka vilken information som i praktiken blir tillgänglig. Vilket material i cyberrymden som blir lättåtkomligt, svåråtkomligt, eller inte åtkomligt alls bestäms i strider som pågår mellan olika aktörer och på olika arenor.
Att den majoritet av befolkningen som inte kan Internet-teknik får veta så lite om striderna - och vem/vilka som har övertag i olika avseenden - är ett demokratiskt problem. Nu blir människor manipulerade av kommersiella eller politiska skäl och får, i brist på kunskap, svårt att stå emot.
Knepen är många. Flertalet cookies fyller viktiga funktioner, men några högst tvivelaktiga. Frågan om hur sökmotorerna ska prioritera träffar har inget givet svar, och i praktiken spelas här ofta ett fult spel. Googles anpassning till den kinesiska statens censurkrav är bara en illustration.
Ett knep som sällan uppmärksammas är filtrering, d v s tekniska ingrepp som syftar till att blockera informationsflöden på nätet. Sådant blockerande kan framstå som direkt nödvändigt, t ex för att stoppa spridningen av skadlig kod eller skräppost, men kan också vara brottslig eller förtryckande - som när det hindrar människor att skaffa kunskap eller sprida åsikter.
Bara ett någorlunda ambitiöst forskningsprojekt drivs f n som syftar till att kartlägga filtrering. Det är Open Net Initiative, ONI, som sedan 2002 studerar försök i olika länder att blockera "oacceptabelt" material på Nätet. (www.opennetinitiative.net/) Projektet är ett samarbete mellan Harvard Law School i Boston, University of Toronto i Kanada och engelska Cambridge.
I mellan 80 och 90 nationer i världen försöker staten blockera innehåll på Internet, eller åtminstone försvåra för medborgarna att hitta det "skadliga", uppskattar forskarna vid Harvard när jag träffade dem nyligen. Vissa diktaturer är värst, men även i demokratier pågår en filtrering i nätet som, för anhängare av en vid yttrande- och informationsfrihet, i vart fall är problematisk. Och mer planeras.
ONI har hittills publicerat nio studier av länder som filtrerar, alla med totalitära eller åtminstone tydligt auktoritära styrelseskick. Kina är världsledande inom området. Alla Internet-baserade kanaler kontrolleras där: webbsidor, bloggar, diskussionsfora av olika slag, elektroniska anslagstavlor på universtiteten och e-post.
Särskilt framgångsrik är filtreringen av pornografi, främst därför att man här kan använda avancerade filterprogram från USA. Det bitvis täta samarbetet mellan den kinesiska staten och amerikanska företag är värt att notera. Inte bara Google utan andra multinationella jättar som Cisco, Microsoft och Yahoo har på olika sätt hjälpt till med Internet-censuren. Företagen vågar inte riskera att straffa ut sig från en marknad som redan är enorm och som fortsätter att växa.
Västvärlden kunde dock kritisera Kina med större auktoritet om den först städade framför egen dörr. EU driver sedan snart tio år tillbaka ett Safer Internet Programme, med en femårig budget på 45 miljoner euro, där ett av de centrala målen är att utveckla grundläggande tekniska lösningar för filtrering. Inom EU-programmet talar man mest om behovet av att skydda barn, men ingenstans sägs det vara enda syftet och skapar man en teknisk infrastruktur som gör filtrering effektiv kan den användas för vilka ändamål som helst.
I Sverige liksom i Storbritannien och Norge filtreras barnpornografi. En särskild enhet på Rikspolisstyrelsen tar emot tips om webbplatser som rymmer barnporr, kontrollerar uppgifterna och vidarebefordrar webb-adresser till TeliaSonera, Telenor och andra stora Internet-leverantörer där de blockeras. Filtret täcker ungefär 90 procent av de svenska Internet-användarna.
Detta gör Internet-leverantörerna frivilligt, sägs det, men den frivilligheten såg man inget av förrän regeringen hotat:
"-Om inte branschen tar ansvar för detta tvekar jag inte att ta initiativ till ny lagstiftning, säger justitieminister Thomas Bodström." (Dagens Nyheters nätupplaga 2005-03-11)
Bodström sade på sommaren 2006 till TT, med samma hotfulla underton, att han också ville se filtrering i syfte att förhindra sexhandel. När eller hur detta ska realiseras vet ännu ingen. Den svenska regeringen är ungefär lika principlös som de flesta andra. Som en av ONI-forskarna påpekade:
-Den medborgerliga rätten att ta emot information tycks inte vara väl skyddad någonstans.
Den insikten borde spridas till flera.
Anders R Olsson