Behövs ett grundlagsskydd mot nätfilter?
COMPUTER SWEDEN 060407
"Information wants to be free" har nördar hävdat sedan Internets barndom. Det har ofta tolkats som att all "reglering" av Internet är av ondo. Utan statlig inblandning är nätet "fritt".
Vid närmare påseende är det en ganska korkad slutsats. På en arena utan regler är bara den starkaste fri.
Sverige har en unik tradition av yttrandefrihet, en historia att lära av. 1766 blev landet först i världen med grundlagsskydd för yttrandefriheten. Vår berömda tryckfrihetsförordning förbjöd staten att hindra utgivning av tryckta skrifter. Med "reglering" av den tidens teknik, tryckpressen, säkrades yttrandefriheten.
Naturligtvis ska man vara försiktig med liknelserna. Jämförelsen mellan tryckpressen och Internet haltar en del. Som konstaterades i en tidigare artikel försöker många aktörer - företag, organisationer och stater - filtrera Internet, d v s blockera innehåll som de finner oacceptabelt av något skäl. Det är ett modernt hot mot informationens frihet som kräver moderna lösningar.
Filtrering är ibland nödvändig. Virus och skräppost skadar Internets funktionalitet och måste blockeras, men filtrering planeras och genomförs på många håll också av mindre goda skäl. Även i Sverige och andra delar av västvärlden sker filtrering som, för anhängare av en vid yttrande- och informationsfrihet, är principiellt betänklig.
Att den enskilde PC-användaren använder filter i sin egen dator, kanske för att hindra barnen att komma åt porr, är ett mindre problem. Porrfiltren brukar visserligen överblockera, d v s stänger i stor utsträckning också för webbplatser med vanlig sexualupplysning eller information om bröstcancer därför att de rymmer "fula" ord eller bilder med naken hud, men här har användaren kontroll över filtret.
Det större problemet är filtrering på servernivå. Internet är i huvudsak privatägt. Vad en kund hos t ex TeliaSonera får via Internet ska framgå av avtalet. Normalt ska staten naturligtvis inte lägga sig i frivilligt ingångna avtal, men här vet vi samtidigt att "frivilligheten" ofta en sorts dubbel schimär. En privatperson har inga möjligheter att förhandla bort den filtrering som Internet-leverantören bedriver, och den i sin tur behöver inte vara särskilt frivillig. Ett tiotal svenska Internet-leverantörer filtrerar alltså frivilligt barnporr, men det beslutet tog de på våren 2005 under tydliga hot om lagstiftning.
Just genom att företagen enligt egen utsago filtrerar barnporr frivilligt har de lämnet den position som vore lätt att försvara och bra för yttrandefriheten: "Vi sköter en teknisk tjänst för kommunikation. VAD som kommuniceras är inte vår sak."
Istället tar företagen nu på sig ett ansvar för det Internet-innehåll kunderna får. Så varför filtrerar de inte rashets, förtal, prostitution och annan ondska? Filtrering som ett resultat av hastigt uppblossande, medieburna opinionsstormar är nu en uppenbar risk, särskilt när röstfiskande politiker börjar hota med lagstiftning.
Vårt traditionellt goda skydd för yttrandefriheten är svårt att applicera på just filtrering. Gällande regler förbjuder staten att lägga hinder i vägen för människor som vill yttra sig i det ena eller andra mediet. Filterprogram i Internets routrar och servrar hindrar dock ingen från att yttra sig - de hindrar mottagare från att höra istället. Effekten må bli densamma, men eftersom lagstiftaren inte förutsåg dagens situation talar regelverken s a s om fel sak.
Ur juridisk synpunkt är filtrering ett okänt fenomen. Begrepp som "filtrering" eller "blockering" av information förekommer ingenstans i lagboken. Rättsfall saknas helt. Vissa bestämmelser i Yttrandefrihetsgrundlagen hindrar staten att blockera information på Internet, men inte ens de hindren är heltäckande.
Behöver vi grundlagsskydd för informationsfriheten, d v s ska staten garantera medborgarna rätten att faktiskt få se vad andra har gjort tillgängligt via Internet?
Man kan argumentera för att Internet-anslutning bara utgör en tjänst som företag erbjuder allmänheten, och att företag och kunder här träffar avtal på normala kommersiella villkor. Har endera parten önskemål om att filtrering sker - eller inte sker - ska detta behandlas i avtalet.
Då krävs inte mer "reglering" av Internet. Då kan Bodström fortsätta att med hotfulla uttalanden få Internet-leverantörerna att filtrera "frivilligt". Då kan leverantörerna fungera som smakdomare och, när det verkar vara populärt i kundkretsen, blockera kontroversiellt men inte olagligt material.
Är det vad vi menar med yttrande- och informationsfrihet?
Anders R Olsson