Privatlivets helgd. JK vill inskränka yttrandefriheten för att stoppa kränkningar.
SYDSVENSKAN 060429
Har vi alltför mycket yttrandefrihet och alltför svagt skydd för privatlivet i Sverige? Debatt har blossat upp, och många har åsikter. Egendomligt nog tycks ingen debattör vara medveten om att lagstiftaren redan har löst problemet. På ett skandalöst sätt.
Justitiekansler Göran Lambertz vill inskränka yttrandefriheten genom ett nytt, generallt förbud mot grova kränkningar av privatlivet. Hans paradexempel är att en man smygfilmar sitt samlag med en kvinna och sedan visar filmen för andra. I värsta fall lägger han ut den på Internet. Ingen lagregel säger idag att detta är brottsligt, enligt Lambertz.
Yttrandefrihetens försvarare protesterar naturligtvis. Lambertz kan inte visa att problemet egentligen existerar. Man ska inte inskränka yttrandefriheten förrän det framstår som absolut nödvändigt, och så länge Lambertz bara kan hänvisa till hypotetiska exempel på kränkningar - inte till några som faktiskt äger rum - bör lagstiftaren hålla fingrarna borta.
Personligen anser jag att Lambertz har en poäng. Lagen förbjuder förtal, förolämpning, ofredande och en del annat, men det finns grova kränkningar - som det videofilmade samlaget - som inte uttryckligen täcks av regelverket. Om en ny regel formuleras så att den bara kan appliceras på verkligt grova och uppenbart omotiverade kränkningar av privatlivet bör man som yttrandefrihetsvän inte protestera. Täpper vi inte till detta hål i lagstiftningen nu är risken för bakslag uppenbar. Att någon dåre filmar sina samlag och sedan sprider filmerna är inte så osannolikt. När dokusåpor och annan förnedrings-TV blivit vardagsmat har respekten för privatlivet rimligen försvagats - inte för alla kanske, men för en del.
Om detta värsta händer, och det visar sig att en samlagsfilmande man inte kan dömas för något, är risken för folkstorm akut och en fällning i Europadomstolen närmast given. Då blir det också betydligt svårare att stanna vid en liten, väl avvägd lagskärpning. Hellre ett mindre, fullt rimligt steg bakåt idag än panikartad reträtt imorgon.
Men det finns en joker i lagboken. När Lambertz hävdar att spridning av privatfilmade samlag i princip är tillåtet glömmer han personuppgiftslagen, PUL. Dess utgångspunkt är att all "behandling" av uppgifter om personer är förbjuden. Det råder ingen tvekan om att både fotografering och spridande av bilder på identifierbara människor räknas som sådan behandling.
Då behövs inte Lambertz reform?
Nej - och jo. PUL är en juridisk absurditet. Genom att förbjuda praktiskt taget all "behandling" av personuppgifter förbjuder den även socialt normal och demokratiskt självklar verksamhet. Samhälleligt aktiva människor och organisationer - Amnesty t ex - behandlar ständigt uppgifter i strid med PUL. Tiotusentals bloggare gör det också.
Vi kan inte ha en lag som gör flertalet politiskt och socialt engagerade medborgare brottsliga, och sedan bara tillämpa den för att klämma åt enskilda när det passar överheten rent politiskt eller tillfredsställer plötsligt uppblossade opinioner.
Gärna en reform i Lamertz anda, men först måste PUL i sin nuvarande form avskaffas.
Anders R Olsson