Hög moral räcker inte. Den dåliga journalistiken finns därför att den lönar sig.
SYDSVENSKAN 060918
Svensk journalistik duger inte och SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, vill hjälpa den på traven.
SNS är en konstig kropp, enligt hemsidan både ett forskningsorgan och "ett fristående nätverk av opinionsbildare och beslutsfattare i privat och offentlig sektor". Specialiteten tycks vara att under ivriga försäkringar om att man arbetar ideologiskt obundet lägga sig i de mest uppenbart ideologiska frågorna.
2005 pläderade fyra SNS-forskare i en bok för reformering av såväl grundlagarna som de pressetiska koderna. En ny bok - en antologi med 24 inlägg av journalister, jurister och forskare - fokuserar enbart på etiska problem och etiska "regler" inom journalistiken. Dagens system med Pressombudsman och Pressens Opinionsnämnd för tidningar och en statlig Granskningsnämnd för radio och TV är enligt SNS frontfigur, statsvetaren Olof Petersson, moget att skrotas.
En sansad debatt om journalistik är efterlängtad. Problemet med SNS är dess idealism. Forskarna anser tydligen utgångspunkten vara så självklar att den inte behöver motiveras, nämligen att dålig journalistik beror på att journalisters dåliga moral. Därmed upprepas, om än i försiktigare ordalag, vad samhälleliga eliter har sagt om "murvlar" i 200 år: de är falska, sensationstörstande, fixerade vid sex och snusk, tar inget socialt ansvar mm. Olof Petersson hävdar att Sverige behöver en stor och stark Medienämnd som med hjälp av tuffa regler kan hålla medierna - den term som alltid används när man menar journalisterna - i Herrans tukt och förmaning.
I den nya antologin visar sig nu bara fyra skribenter dela Peterssons uppfattning. Inläggen spretar i så många riktningar att de överhuvudtaget inte låter sig sammanfattas. Alla är missnöjda med journalistiken, men på olika sätt.
En hävdar att journalisterna sitter i maktens knä. En annan att vanligt folk, inte minst brottsoffer, kränks i nyhetsrapporteringen. En tredje upprörs över kränkningar av känt folk. En fjärde pekar harmset på ägarkoncentrationen. En femte varnar för den innehållsliga likriktningen. En sjätte diskuterar hot och möjligheter med journalistik via Internet. Det är svensk mediedebatt i ett nötskal.
Vilken annan kommersiell verksamhet än journalistik skulle SNS-forskare kunna diskutera med bortseende från marknadskrafterna? Tror de att Volvo-anställda, bara de hade lite högre moral, skulle tillverka bättre bilar? Att MacDonaldspersonalen, om den bara kände sitt etiska ansvar, skulle byta ut pommes friten mot råa morötter?
Varje yrkesverksam journalist vet att det dagliga arbetet inte kan präglas av "etiska regelverk", d v s en nedtecknad majoritetsuppfattning om vad som menas med gott uppförande. Flertalet journalister försöker bete sig anständigt och rapportera anständigt därför att de har en personlig moral. När de inte beter sig anständigt är orsakerna vanligen materiella och praktiska: jakt på upplagor och tittarsiffror, tidspress, ägarnas vinstkrav, journalisters osunda beroende av andra samhällsaktörer.
Det är mycket enkelt. Så länge billig & dålig journalistik lönar sig bäst kommer den billiga & dåliga journalistiken att dominera. Den verkligt intressanta frågan är varför medborgarna inte vill betala för journalistik av annat slag?
Anders R Olsson