Anders R Olsson om tryckfrihet.
SYDSVENSKAN 061128
Grundlagarna om yttrandefrihet är åter under debatt. Ända sedan 1970-talet har ledande svenska politiker och ämbetsmän betraktat avskaffandet av tryckfrihetsförordningen, TF, som en lösning. De har bara så svårt att hitta ett problem till denna lösning.
Nu försöker de igen. En stor offentlig utredning presenterar tre tänkbara alternativ till TF. Varför Sverige skulle avskaffa något som har fungerat väl i mer än 200 år är dock fortfarande oklart.
TF kompletterades 1992 med Yttrandefrihetsgrundlagen, YGL, avsedd att skydda främst radio- och TV-sändningar på samma sätt som tryckta skrifter. TF/YGL är inte bara en mycket gammal konstruktion - TF tillkom 1766 - utan också genomtänkt. Med TF säger statsmakten ungefär så här:
-Ok, i tryckta skrifter ska det råda en vid yttrandefrihet. Undantagen, yttrandefrihetsbrotten, ska vara få och tydligt definierade. Men när brott faktiskt begås ska den eller de ansvariga inte kunna slingra sig undan.
Således har papperstidningen en ansvarig utgivare, och skulle tidningen trycka en artikel som innehåller t ex förtal eller hets mot folkgrupp blir det endast utgivaren som ställs inför rätta. Alla andra går fria: meddelaren som lämnat uppgifter till tidningen, journalisten som skrivit artikeln, redigeraren som satte rubriken, liksom alla de som har tryckt, distribuerat och sålt tidningen.
Därmed blir ytterligare ett steg möjligt. Eftersom alla utom utgivaren är immuna mot åtal för artikelns innehåll kan man också garantera dem anonymitet om de själva så önskar. En journalist får inte, vid hot om fängelsestraff, avslöja sina källor mot deras vilja. Själv behöver journalisten inte underteckna sin artikel med namn.
Den bärande tanken genom hela regelverket är att viktig information ska komma ut och få spridning. Människor som vill berätta för en journalist om maktmissbruk, brottslighet eller andra missförhållanden ska våga göra det, och journalisten ska våga skriva. De ska veta att de är skyddade mot åtal och att de får vara anonyma. Sveriges skydd för meddelare är starkast i världen, och systemet med ensamansvar för utgivaren finns inte i något annat land.
Utredningen presenterar alltså tre alternativ till TF. Med det som utredarna kallar en minimilösning bryter man den svenska traditionen helt och litar fortsättningsvis till det skydd för yttranden som EU-rätten i allmänhet och Europakonventionen i synnerhet kan erbjuda. Det skyddet är annorlunda konstruerat än TF:s och generellt sett klart svagare. Med utredarnas s k maximilösning slår man ihop TF och YGL till en lag utan avsikt att på någon viktig punkt ändra rättsläget. Nya bestämmelser kräver dock nya tolkningar och skapar med nödvändighet osäkerhet om vad som gäller. Varför ruska om ett regelsystem som man inte vill ändra?
Av rent praktiska skäl går det nu att skapa ett starkare skydd för tryckta skrifter än för andra typer av yttranden. Detta beskrivs av kritikerna som ett stort problem, ungefär som om yttranden vore syskon i en barnaskara där alla måste behandlas lika: om treårige Nisse bara orkar äta en liten portion efterrätt måste hans större syskon också nöja sig med små portioner. Eftersom inte alla yttranden via Internet kan få lika starkt skydd som yttranden via tryckt skrift måste skyddet för den tryckta skriften försvagas.
Dumheter! Behåll TF!
Anders R Olsson