Friande dom röjer brister
SYDSVENSKAN 070314
Den polis i Malmö som skickade rasistisk och hotfull e-post till bl a Ilmar Reepalu ska få tillbaka det jobb han sparkades från och dessutom 80 000 kr i skadestånd av staten. Det beslutet i Arbetsdomstolen, AD, fick nog många att sätta kaffet i halsen.
Det var ju inte vilken polis som helst som kallade Reepalu "ditt jävla sosseas" och hävde galla över "kriminelle Mohammed" och "alla jävla blattar i Malmö (läs Rosengård)". Han var chef för stadens poliser i yttre tjänst, d v s just de som ska "främja rättvisa och trygghet (…) upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp" för att citera § 1 polislagen. Vilken "hjälp" väntar sig människor i Rosengård av poliser under denne mans befäl?
AD är en lika märklig som mäktig inrättning - en domstol där flertalet domare inte är jurister utan lekmän utsedda av arbetsmarknadens parter. Besluten från denna kvasijuridiska instans kan ofta ifrågasättas, men kanske inte just detta. Historien illustrerar två saker:
För det första råder alltför stor oklarhet om vad man ska begära av poliser och andra offentliganställda, t ex lärare, som bara kan fungera väl om de har allmänhetens förtroende. Yttrandefrihet ska alla ha - men var går den gräns vid vilken en sådan person så till den grad undergräver tilltron till den offentliga verksamheten att han/hon ska omplaceras eller sägas upp?
För det andra tycks begreppet "sprida" i brottsbalken alltför otydligt. Denna gång väcktes åtal mot polisbefälet för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp. Malmö tingsrätt konstaterade att det han skrivit förvisso utgjorde hets mot folkgrupp i lagens mening, men friade honom ändå med hänvisning till att det var e-brev till enskilda personer och hans avsikt kanske inte var att innehållet skulle spridas.
Dagens regler kan vara korrekt tillämpade. Då vet vi att reglerna måste ändras.
Anders R Olsson