Förargelseväckande
SYDSVENSKAN 070316
Vice chefsåklagare Göran Olsson i Helsingborg ska, säger han till TT, åtala ett par hip-hopare för förargelseväckande beteende. Brottet begicks vid en rockfestival, närmare bestämt en tisdagseftermiddag i den vid tillfället glest besatta Teaterparken i Landskrona. De sjöng några mot polisen hånfulla strofer.
Man ska inte föregripa en huvudförhandling i domstol. Då har vice chefsåklagaren kanske några sensationella kort att dra fram ur ärmen. Grundat på den information som framkommit i polisförhör och nyhetsartiklar är det dock svårt att förstå hans optimism om att vinna målet.
Här finns flera hinder, alla till synes oöverkomliga.
Själva brottet "förargelseväckande beteende" begås genom att någon beter sig störande eller stötande på allmän plats. Ett typfall är den överförfriskade som pinkar i blomrabatten på torget.
I förarbetena till lagparagrafen (brottsbalken 16:16) understryks att bestämmelsen inte får tillämpas som ett åsiktsförbud. Om någon som yttrar sig offentligt, t ex sjunger, kan vederbörande bara straffas för förargelseväckande beteende om själva formen för framträdandet varit stötande. Den som framträder naken, eller som talar/sjunger med orimligt hög ljudvolym riskerar åtal.
Hur förargelseväckande själva innehållet är ska en domstol dock inte beakta. För det finns andra paragrafer. Är det förtal, hets mot folkgrupp eller uppvigling ska åtalet avse yttrandefrihetsbrott. Åklagare Olsson har, efter prövning, funnit att hip-hoparna inte begått sådant brott. Situationen är i själva verket vanlig: artister på scen uttalar sig, inom lagens ramar, provocerande eller stötande.
Det var länge sedan - mer än 60 år, faktiskt - man kunde sätta polisen på sådana artister. Till TT säger Olsson att åtalet grundar sig på sångtextens innehåll. Lägger han ut dimridåer, eller är han dåligt påläst?
Ett annat hinder är Europakonventionen om våra fri- och rättigheter. Den gäller som svensk lag. När konventionen säger en sak och brottsbalken en annan är det konventionen som gäller. Dess artikel 10 garanterar allas rätt till yttrandefrihet.
För att förstå garantins innebörd måste man studera Europadomstolens rättspraxis. Där finns, för att sammanfatta, inga domar som på minsta sätt tycks medge att en stat bestraffar artister som med lagliga (icke kriminaliserade) yttranden förargar sin publik.
Skulle åklagaren lyckas ta sig över även denna rättsliga tröskel, återstår likväl en. Han måste förklara för tingsrätten varför några strofer ur en sångtext kan ryckas ur sitt sammanhang och bedömas för sig. (Hip-hoparna i Landskrona hävdar att de bara sjungit en vers och en refräng i en berättande sångtext när ljudanläggningen stängdes av. Inga andra vittnesmål motsäger uppgiften.) Tänk om åklagaren vinner! Många är de textrader ur den svenska rock-, pop- och visskatten som sedan inte kan framföras offentligt.
Den brittiske författaren Richard Ingrams har sagt att "Jag betraktar numera domstolar inte som katedraler utan snarare som kasinon." Är det månne åklagare Olsson nya melodi? Även en försvinnande liten vinstchans är värd att pröva? Hur kul vore det inte att få sätta dit uppkäftiga och smaklösa artister!
Plötsligt händer det, som de säger i TV-reklamen.
Anders R Olsson