En massa nonsens med tramsige Vilks
JOURNALISTEN 071002
Med ståhejet kring Lars Vilks rondellhund besvaras äntligen frågan "Hur länge kan man debattera om ingenting?" Svaret är "Hur länge som helst!"
-Det måste vara tillåtet att reta muslimer!
-Ja, men det är moraliskt förkastligt!
-Men det måste vara tillåtet!
-Ja, men moraliskt förkastligt!
-Men tillåtet!
osv, osv
Vilks idé måste vara 2007 års minst originella: att kränka muslimer med teckningar. Det konstnärliga värdet av kränkningen lyckades han aldrig begripliggöra, men sedan nyhetsmedierna hade pumpat upp honom till rikskändis kunde han åtminstone använda alla dumheters sista ursäkt: "Jag vill bara ha debatt!"
Det lilla som fanns att debattera debatterades dock redan förra året när Jyllandsposten publicerade Muhammed-karikatyrer. Detta står sedan länge klart:
95% av svenska folket, minst, anser att hädande ska vara tillåtet. För det finns mängder av goda argument, de flesta självklarheter som nu har upprepats femtioelva gånger.
Återstående 5% av svenska folket, högst, anser att hädande bör förbjudas. Det finns kristna som vill förbjuda bilder av Jesus som läderbög. Det finns muslimer som vill förbjuda Vilks-hunden. Åsikten är fullkomligt legitim, och självklart ska dess företrädare tala, skriva och demonstrera för den. Det har de gjort.
Därutöver finns i Sverige några få fanatiker, dårar eller skojare (5 individer? 8?) som hotat med våld mot Vilks eller andra som publicerar hunden. De begår brott. De utgör ett polisiärt problem - och inte något av de större.
Efter några veckors hojtande lyckades nyhetsmedier i lilla Sverige t o m dra till sig uppmärksamhet från något som kallas al Qaidas "högkvarter" i Irak. 100 000 dollar till den som tar livet av Vilks! Ohyggligt spännande blir det, även om landets samlade torpedkår nog upptäcker haken: det finns ingenstans att skicka räkningen.
Riktiga hot mot yttrandefriheten ger uppenbarligen ingen rolig debatt. Den avgångna s-regeringens försök att avskaffa tryckfrihetsförordningen (SOU 2006:96) väckte knappt en bråkdel av den uppmärksamhet som Vilks-hunden ägnats. När journalisten Niklas Svensson i folkpartiets s k dataintrångsskandal dömdes i domstol för att ha tagit emot information från en meddelare var det dödstyst. (Stockholms tingsrätt Mål B 19611-06.) Trist stoff.
Tänk nytt! Tänk fräscht! Om jag går med i Hells Angels och med konstverk tar strid för pedofilers rätt att utrota valarna - då är det väl snart några som hotar min yttrandefrihet?
Anders R Olsson