Tryckfriheten under press
FiB Kulturfront nr 10 - 2007
Argument mot tryckfrihetsförordningen, TF, är inte lätta att hitta. Motståndet mot TF är i det närmaste ansiktslöst. S-regeringens direktiv (2003:58) till Tryck- och yttrandefrihets-beredningen, TYB, argumenterade för TFs avskaffande men ingen enskild minister vågade stå för den åsikten offentligt. Inga kritiska frågor kunde ställas. Allians-regeringen tiger i ännu ämnet.
Regeringens högste ombudsman, justitiekansler Göran Lambertz, pläderar i Svensk Juristtidning (nr 7/2007) för att TF bör avskaffas på längre sikt. Det är dock oklart hur han menar. Sverige har enligt Lambertz "världens bästa tryck- och yttrandefrihetslagstiftning". Likväl vill han avskaffa den, och anför en del TF-kritiska argument. Också i rapporten "Medierna och yttrandefriheten" från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, hittar man några sådana, om än svagt underbyggda eller direkt obegripliga.
Den kritik som framförs är ofta motsägelsefull. Vanligen rymmer den positiva formuleringar om TFs unika konstruktion - ett ensamansvar för utgivaren som möjliggör sådant som meddelarskydd, anonymitet och anskaffarfrihet. Samtidigt går kritiken ofta ut på att konstruktionen är olämplig eller direkt omöjlig i framtiden. Hur TF-skeptikerna egentligen vill ha skyddet för yttrandefriheten får man aldrig veta.
Kritikens utgångspunkt är dock alltid densamma. Vi kommunicerar med hjälp av nya teknologier, varmed åsyftas Internet. Detta beskrivs som en oerhört dramatisk och djupgående förändring som tvingar oss att ändra i konstitutionen. Riktigt varför är höljt i dimma. Att människor sedan TFs tillkomst 1766 mest har kommunicerat utan grundlagsskydd - länge enbart muntligen men senare med allehanda tekniska hjälpmedel som telefon, radio, fax m fl, m fl - och att det har gått alldeles utmärkt diskuteras inte. Någon slags fara, oklart vilken, hotar enligt kritikerna om inte alla yttranden alltid har skydd på samma sätt och av samma grundlag.
Vid en närläsning av de kritiska texterna kan dock följande argument mot TF urskiljas:
1. Det kan idag vara svårt att avgöra vilka texter som är framställda med tryckpress och vilka som framställts på annat sätt. Något stort problem är det visserligen inte. Texter som sprids via svårbedömda T-tröjor eller konstiga klistermärken är sällsynta, men utgör naturligtvis ett reellt problem när de dyker upp och rymmer "hets mot folkgrupp" eller annat brottsligt. Via den s k stencilregeln täcker dock redan idag TF mycket mer än tryckta skrifter. Den som märker sin skrift på visst sätt får grundlagsskydd för den oavsett om "mångfaldigande" har skett med stencileringsapparat, kopieringsmaskin, datorskrivare eller något annat. Om problemet med svårbedömda texter verkligen måste åtgärdas är det naturligtvis möjligt att kräva märkning, som villkor för grundlagsskydd, av alla texter som inte uppenbarligen är tryckta. Det är inte en gammal teknologi (tryckpressen) som behöver värnas, det är den rättsliga konstruktionen med ensamansvar som utgångspunkt.
2. TF har så korta preskriptionstider, klagar JK Lambertz. När en förgriplig skrift kommer till JKs kännedom är det ofta för sent att åtala. Varför en lösning på det problemet är att avskaffa TF, inte att förlänga preskriptionstiderna, är oklart. Varför en ny sorts grundlag om yttrandefrihet automatiskt skulle lösa preskriptionsproblemet framgår inte heller.
3. Att vem som helst numera kan ge ut skrifter med grundlagsskydd via nätet - det räcker att skaffa utgivningsbevis för sin webbplats från Radio- och TV-verket - innebär ett hot mot människors personliga integritet. Här anförs bara ett exempel - att några företag erbjuder ett slags minimala kreditupplysningar via nätet och gör det med grundlagens skydd. Eftersom en inkomstuppgift inte utgör förtal eller något annat yttrandefrihetsbrott är statliga motåtgärder uteslutna. Nog är det märkligt: i ett land där inkomstuppgifter har varit offentliga i århundraden och taxeringskalendrar har getts ut i decennier anses uppgifterna plötsligt "känsliga".
4. Internationaliseringen gör TF omöjlig. Medierna är i allt högre grad gränsöverskridande. EG-rätten och EU-medlemsskapet som sådant tvingar oss att avskaffa den unika svenska modellen och välja den sorts skydd för yttrandefriheten som är typiskt i västvärlden idag: några kortfattade meningar om yttrandefrihet i grundlag. Sedan får Högsta domstolen, med ena ögat på Europadomstolens praxis, avgöra vad som egentligen gäller. Detta argument får allt större tyngd ju längre tid det går sedan folkomröstningen 1994 då Ja-förespråkarna dyrt och heligt lovade att EU aldrig, aldrig skulle rubba sådana TF-inslag som offentlighetsprincip och meddelarskydd. Det är heller inget sakligt argument mot TF - det är bara uppgivenhet inför en internationell utveckling som Sverige bör och kan motsätta sig.
5. Problem kring internationell rättshjälp. Om ett annat land (A) begär att Sverige ska ingripa mot en individ (B) som misstänks för brott i A - och eventuellt utlämna honom - gör Sverige normalt det. Dock är förutsättningen att gärningen som B misstänks för är straffbelagd även i Sverige. När gärningen består i att vara meddelare till en tryckt skrift eller s k teknisk upptagning som har grundlagsskydd kan Sverige alltså aldrig ingripa mot B. Han/hon får ju inte straffas här, vilket han/hon kan i praktiskt taget alla andra länder. Detta i praktiken ovanliga "problem" har TYB föreslagit en lösning på inom ramen för TF som, i korthet, innebär att Sverige ska ingripa/lämna ut mer än hittills. (Förslaget finns i SOU 2004:14.)
6. Att knyta grundlagsskyddet för yttrandefriheten till vissa medier innebär att lagtexterna då och då måste justeras eller omformuleras för att även yttranden i nya medier ska ges grundlagsskydd. Varför dessa justeringar i främst yttrandefrihetsgrundlagen, YGL, några gånger per decennium skulle vara ett problem överhuvudtaget förklaras aldrig, men särskilt hos SNS anses det stort och allvarligt. Grundlagen beskrivs som "instabil". Sannolikt måste man som chefsideologen på SNS, Olof Petersson, vara professor i statskunskap för att överhuvudtaget kunna urskilja ett problem här. Ytterligt få medborgare har, tack och lov, den kompetensen.
7. Att ha två grundlagar om yttrandefrihet - TF och YGL - och dessutom ett särskilt löfte om yttrandefrihet i regeringsformen är "lagtekniskt dåligt", anser JK Lambertz. Att själva grundidén - starkast möjliga skydd för alla uttrycksformer, vilket innebär olika skyddslösningar för olika sammanhang - skulle göra flera lagar rimliga diskuterar han inte. Om här finns ett problem så är det ännu ett som bara kan upptäckas i den statsvetenskapliga studerkammarens avskildhet, inte i den samhälleliga verkligheten.
Anders R Olsson