Rätt blir fel på nätet
SYDSVENSKAN 2008-04 24
Varför har lagstiftare i Sverige, liksom i övriga Europa så förtvivlat svårt att skapa en fungerande rättsordning för Internet? Konflikterna om upphovsrätt, integritetsskydd och yttrandefrihet på nätet avlöser varandra och möts med valhänta eller direkt misslyckade åtgärder från parlament och regeringar.
Frågan döljer förstås en komplicerad verklighet. Enkla svar gives icke. Nicklas Lundblad - forskare, journalist, regeringsrådgivare mm - har dock skrivit en avhandling i ämnet som är både tankeväckande och provocerande. Det faktum att Lundblad just har tillträtt posten som European Policy Manager på Google - att han alltså är rådgivare åt jätteföretagets ledning - gör inte texten mindre intressant.
Varför går lagstiftarna ständigt på pumpen? Lundblads tes är att ledande politiker helt enkelt har felaktiga föreställningar om det samhälle de ska styra. De förstår inte hur människors livsvillkor, och därmed deras beteenden, förändras med Internet. Lundblad analyserar sådant som lagtexter och politiska utspel om "informationssamhället" och finner att riksdagsmännen har ett antal illusioner som leder dem fel. Tankefelen spårar han tillbaka till den amerikanske sociologen Daniel Bells inflytelserika 70-talsteorier om det post-industriella samhället.
Precis som Bell tror politikerna att informationssamhället kännetecknas av (1) att sektorn för tjänsteproduktion växer och den för varuproduktion krymper, (2) att det är i samhälleliga centra som kreativa krafter samlas och viktiga beslut fattas, och (3) att samhällsklasserna kommer att utmejslas efter nya kriterier där framförallt tekniska eliter hävdar sig.
Åtminstone de två sista föreställningarna är uppenbart felaktiga, anser Lundblad. Kreativiteten blomstrar överallt i samhället och därmed kan det inte styras som förr. Sedan Internet blev allmänt tillgängligt har lagstiftare i västvärlden försökt förbjuda sådant som kryptering av information, fildelning och nästan all hantering med personuppgifter. Förbuden efterlevs inte. Här kan politisk makt kan inte längre utövas med centrala diktat.
Därpå ger sig Lundblad in i djupare analyser av upphovsrätten - som han anser omöjlig att försvara och snarast samhällsskadlig - och av möjligheterna att skydda människors integritet i informationssamhället. Särskilt vad upphovsrätten beträffar är det djärva tankar. Stolliga, skulle många säga.
Det är märkligt att nyliberaler som Lundblad (han är en av grundarna till tidskriften Neo) så kategoriskt avfärdar upphovsrätten. Den är ju en utpräglad marknadslösning. Allt konstnärligt skapande av någon betydelse tar tid. Någon måste försörja konstnären medan han/hon arbetar. Det kan vara staten, eller någon enskild mecenat - eller publiken. Är det publiken uppstår, när systemet fungerar som det ska, en helt annan frihet än när konstnären måste få sitt projekt godkänt av den som står för fiolerna.
Lundblad tycks föreställa sig att konstnärliga storverk i framtiden kommer att utföras på fritiden av vanligt folk som inte behöver få betalt. Man tvivlar.
Hans analys av frågan om integritetsskydd är lika radikal och enligt min uppfattning intressantare. På den punkten är det också lättare att instämma med författaren - svenska riksdagsmän har inte fattat mycket. Samtidigt är problemkomplexet så stort att det här inte går att göra rättvisa åt Lundblads undersökning. Den intresserade rekommenderas att läsa avhandlingen.
Avslutningsvis utvecklar Lundblad en alternativ metafor för det samhälle vi börjat skapa: "the Noise Society". Till skillnad från "informationssamhället" och "Storebrorssamhället" präglas det av buller, oljud, kaos. Informationsflödena är ofantligt stora, därmed omöjliga att överblicka. Den mänskliga kreativiteten är allestädes närvarande och tenderar ständigt att underminera mäktiga intressens försök att övervaka och styra. Lundblad är inte i alla delar övertygande, men han är definitivt tankeväckande.
Överhuvudtaget är det fascinerande att läsa en doktorsavhandling där man finner så mycket att invända mot men som likväl framstår som så lärorik och intellektuellt uppfriskande. Från min position på den politiska vänsterkanten ter sig Lundblad som något mycket ovanligt: en nyliberal med genuint intressanta budskap. Mycket beläst och fullständigt respektlös lyckas han kasta nytt ljus över samhällsproblem där diskussionen sedan länge har varit fantasilös och låst. Förhoppningsvis uppmuntrar hans arbetsgivare Google omskrivning till en populärversion.
Lundblad för inte bara en utan flera viktiga diskussioner framåt. Det har man inte ofta anledning att säga.
Anders R Olsson