FRA-debatten - en nördträff
SYDSVENSKAN 2008-06-19
Ett lustigt inslag i nyhetsrapporteringen om FRA-lagen - det enda lustiga - är att bloggare påstås ha skapat både publiciteten och motståndet. Att ett par tusen personer via internet kunde enas om det vansinniga i FRA-projektet, att de debatterade sinsemellan och e-postbombade riksdagsmän med protester beskrivs som en "revolution". Bloggare skulle förnyat demokratin genom att "tvinga" tidnings-, radio- och TV-redaktioner att uppmärksamma frågan.
Så går det naturligtvis inte till.
Journalister i dominerande nyhetsmedier bestämmer vilka frågor som blir stora i offentligheten. Nyheter värderas, vinklar väljs enligt en strikt kommersiell logik, d v s med målet att locka största möjliga publik. Några tusen arga internetanvändare rubbar inte den logiken.
Att FRAs övervakningsprojekt var skandalöst från demokratiska utgångspunkter stod klart redan våren 2007 då beslutet under betydande ståhej i riksdag och medier sköts upp ett år.
Därtill skapades nu den sorts personliga draman som nyhetsproducenter älskar. De politiska ungdomsförbunden vägrade acceptera FRA-projektet. Unga borgerliga riksdagsledamöter hamnade i svår konflikt mellan partilinjen och kretsen av personliga och ideologiska vänner. I den kretsen bloggas det förvisso flitigt, men nyhetsstoffet - ett sjukt lagförslag och politiker under press - låg i öppen dag alldeles oberoende av vem som skrev vad i bloggar eller e-post.
Att nyhetsfabriken inte "upptäcker" viktiga riksdagsbeslut förrän i sista stund är vanligt. 1998 försökte jag och ett fåtal själsfränder länge få igång debatt inför beslutet om Personuppgiftslagen, PUL. Först ett par dagar före riksdagsomröstningen i oktober blev dock PULs effekter för yttrandefriheten något akut, något som hände NU, och därmed förstasidesnyhet. Utan bloggares förarbete.
Under 30 år som journalist har jag hört åtminstone ett halvdussin medietekniska utvecklingssteg proklameras som "revolutionerande för demokratin". Att påminna om dessa utslag av tekniknördars hybris är inte att nedvärdera internet som teknologi eller att kritisera bloggare med samhällsengagemang. Internet erbjuder fantastiska möjligheter att utveckla demokratin - kunskapsspridning, debatter, beslutsformer. En revolution förutsätter dock att breda folklager, hundratusentals medborgare, kan engageras i nya demokratiska processer.
Bloggares hybris, starkt uppbackad av journalister vilkas behov av spektakulära påståenden är oändligt, är ett problem för dem själva. De får svårare att upptäcka sina verkliga möjligheter att revolutionera. Samhällets eliter är, som bl a den brittiske medieforskaren Brian Winston har visat, skickliga i att undertrycka de möjligheter till maktförskjutning som nya kommunikationsteknologier skapar. Internet erbjuder förvisso sådana möjligheter.
Och undertryckande är just vad som pågår. Den stora skada som FRA-lagen och EU-beslutet om teledatalagring vållar är inte att enskilda får privata pinsamheter avslöjade, det blir nog ovanligt, utan att de samhällsskikt som redan har störst inflytande stärker kontrollen över informationsflödena.
De stänger det öppna samhället. För att öppna det igen räcker det inte att några tusen nördar pratar ihop sig. Det krävs att de når - och övertygar - svenska folket.
Anders R Olsson