Entreprenörer tar över.
När politikerna byter skepnad gör politiken det också.
SYDSVENSKAN 2008-09-14
"Hurdan är framtidens politiker?" var den frågande rubriken när Institutet för framtidsstudier inbjöd till seminarium i veckan. Underrubriken erbjöd några alternativ. Är han/hon idealist? Teknokrat? Kändis?
Ingendera, svarade Shirin Ahlbäck Öberg, docent i statskunskap från Uppsala. I sin forskning har hon bl a intervjuat riksdagsmän som frivilligt lämnat riksdagen, d v s inte kandiderat till en ny mandatperiod. Att döma av de yngre "avhopparnas" svar är framtidens politiker mindre av lojal partiarbetare och mer av politisk "entreprenör".
Begreppet entreprenör är kanske mindre väl valt. Det Öberg beskriver är inte en påhittig företagare med vinstmaximering i blick. Snarare handlar det om människor som inte är låsta vid vissa partier eller institutioner utan gärna, för att förverkliga sina politiska ideal, söker nya vägar när de gamla - som de etablerade partierna och riksdagen - inte tycks leda till målet.
Om politikerna byter skepnad gör själva politiken det också. Partierna töms på medlemmar och med globaliseringen blir allt fler sakfrågor alltmer komplicerade. Politiska lösningar blir svåra att diskutera och förankra i partier som fortfarande har en hyggligt stor medlemskader. Politik ska i växande utsträckning bedrivas i EU eller andra internationella organ, ska diskuteras och förhandlas fram på andra språk och med andra intressen än de snävt nationella i fokus. Därmed börjar experterna och tjänstemännen ta över, de som talar flera språk och hittar i Bryssel.
Den storm kring FRA-lagen som ännu inte bedarrat illustrerar hur det går när det moderna expertväldet fungerar som sämst. FRA-projektet var uttänkt av militärer och tjänstemän i regeringskansliet. Först övertygades den socialdemokratiska ledningen om det nödvändiga i ett gigantiskt avlyssningssystem. Sedan, efter valet 2006, utsattes de borgerliga partitopparna för samma övertalning.
Någon FRA-debatt bland partiernas medlemmar förekom överhuvudtaget inte - inte ens under det år 2007-2008 när förslaget låg vilande i riksdagen just för att möjliggöra en fördjupad diskussion. Inga politiska utspel, inga debattartiklar i tidningarna. Så, inför riksdagsbeslutet 2008, lät de borgerliga partiernas ledare förstå att FRA-lagen var en kabinettsfråga och lät partipiskan vina med full kraft. De vann, men inte så lätt som de hade tänkt sig.
För "entreprenörerna" i de borgerliga partierna - ungdomar som Annie Johansson (c), Fredrik Federley (c), Camilla Lindberg (fp) m fl - blev situationen ohållbar. Mot bakgrund av hur de profilerat sig ideologiskt måste ett Ja till FRA-lagen bli ett svek. Att flertalet av dem snart lämnar riksdagen är ingen djärv gissning. Det finns jobb i intresseorganisationer, tankesmedjor, massmedier och myndigheter där de under mindre press och med minst lika bra lön kan arbeta vidare för sina ideal. Deras ersättare, de nya unga riksdagspolitikerna kommer dock också att vara entreprenörstyper, och småningom fasas den äldre riksdagsgenerationen ut.
Annorlunda blir de demokratiska processerna säkert, men blir de bättre?
Det är nog fel fråga. Bättre blir demokratin bara om politiken lyckas engagera verkligt breda medborgargrupper. Intresset för politik är ju faktiskt större än någonsin. Människor är dessutom bättre utbildade än någonsin. Tack vare Internet och annan ny teknologi är möjligheterna att informera och diskutera idag nästintill obegränsade. Likväl vågar de politiska partierna inte ens ta i frågor om ökat medborgerligt inflytande.
Det spelar trots allt mindre roll hurdana framtidens politiker blir. Viktigare är hurdana framtidens medborgare blir. Klarar de att hålla tummen i ögat på framtidens eliter?
Anders R Olsson