Snedvriden debatt om öppenhet.
ST Press nr 12 - 2008
Bilder på de mördade barnen i Arboga har spritts i fildelningsnätverk på Internet. Att det är plågsamt för föräldrarna, som redan kämpar med en ohygglig förlust, är lätt att förstå.
Journalisternas intresse förvärrar situationen. I stället för att några tusen fildelare får nys om bilderna från förundersökningen, når informationen hela svenska folket.
Samtidigt pressas den ansvariga ministern, Beatrice Ask, med frågor om vad hon ska göra nu. ”Jag ska agera”, svarar justitieministern, som måste framstå som handlingskraftig. Ny lagstiftning är på gång – förmodligen inskränkningar i offentlighetsprincipen.
Det är ständigt samma visa. Något otäckt inträffar, medierna skildrar med inlevelse människors lidande och politiker lovar att lösa problemen genom att inskränka medborgerliga fri- och rättigheter. Samhällets värstingar – nazister, pedofiler, busar och provokatörer – ska bekämpas med ständigt mer sekretess, inskränkt yttrandefrihet eller hårdare kontroll av människors privatliv.
Att ge journalisterna skulden är lätt. Men de kan knappast avstå från att sprida kunskap om kränkningar med hänvisning till att skadan blir större genom publicitet. Då blir det omöjligt att slå larm.
Problemet är att medierna så självklart fokuserar på det pris vi betalar för öppenhet, men sällan på farorna med sekretess. Det ger en farlig utveckling.
* När offentlighetsprincipen missbrukas, när någon skadas genom att information får spridning, då reses kraven på inskränkningar snabbt och högljutt. Resultatet blir ofta mer sekretess.
* När det omvända inträffar – när sekretessen missbrukas så att viktig information aldrig når ut – händer ingenting. Den skadan förblir ju okänd.
I en studie konstaterade jag för några år sedan att när sekretesslagen ändras innebär det i nio fall av tio hårdare eller utvidgad sekretess.
Just på rättsväsendets område erkänner alla demokratier behovet av insyn. Även i länder där medborgarna saknar rätt att läsa myndigheters handlingar är rättegångar öppna för allmänheten, trots att denna öppenhet har ett pris. Det är ju inte bara brottslingar som får sitt liv och sina handlingar utställda till allmänt beskådande - det får ofta även brottsoffer och vittnen.
Men den som hävdar att öppenhetens pris är för högt bör titta närmare på alternativet. I dag underskattas värdet av det öppna samhället, medan fördelarna med det stängda överdrivs. Det finns ingen forskning och inga erfarenheter från andra länder som visar att det går att byta en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet mot fysisk säkerhet eller starkt skydd för privatlivet.
I stängda samhällen får de styrande andra handlingsalternativ och incitament än i öppna. Lättja, inkompetens, godtycke och korruption utvecklas så mycket lättare. Stängda samhällen ruttnar inifrån.
Varje enskilt steg i riktning mot det stängda samhället kan verka befogat, men stegen leder från en tidvis stökig och jobbig värld till en riktigt sjuk.
Anders R Olsson