Född digital. Boken om IT-samhällets infödingar är fortfarande oskriven.
SYDSVENSKAN 2008-10-26
När min 18-åriga dotter flyttar sig mellan lägenhetens rum bär hon datorn med sig. Med den håller hon under dygnets vakna timmar flera kommunikationsvägar öppna. Hon går en IT-linje på gymnasiet och har internaliserat teknikens möjligheter på ett sätt som jag fortfarande inte riktigt begriper.
Det innebär bl a att hon sköter datorn, tittar på TV och gör läxorna - samtidigt. Länge stred vi om detta. Far och mor krävde att läxorna skulle klaras av först. TV och dator fick komma sedan. Det höll inte. När hon fick arbeta som hon ville förbättrades betygen från att vara hyggliga till toppnivå. Föräldrarna är glada men förstår ingenting.
Den 12-årige sonen är, till skillnad från storasyster, inte särskilt intresserad av tekniken. Sedan han var sex slår han mig dock i alla sorters TV- och dataspel, är häpnadsväckande flink vid datorns tangentbord, chattar obehindrat med motståndare i Argentina eller Singapore när han spelar online och tillgodogör sig storasysters förklaringar om hur Internet fungerar på en bråkdel av den tid jag behöver. Han är hemma där på ett sätt som jag aldrig kommer att bli.
Böcker rör barnen bara i undantagsfall. Deras bildningsväg kommer uppenbarligen att skilja sig dramatiskt från min egen - och från alla hittills dominerande föreställningar om hur en sådan bör se ut.
Jag är invandrare i det elektroniska landet. Mina barn är födda där. Hur ska jag fungera som förälder? Med stort intresse öppnar jag boken "Born Digital. Understanding the First Generation of Digital Natives." (Ungefär: Född digital. Att förstå IT-samhällets första generation infödingar.) Den lanseras som "ett sociologiskt porträtt av de unga människor som tycks…vara både häpnadsväckande sofistikerade och egendomligt inskränkta".
Dessvärre visar sig boken rymma varken sociologi eller porträtt. De båda författarna - amerikanen John Palfrey och schweizaren Urs Gasser - är professorer i juridik. De har hygglig koll på vad ungdomar kan göra på Internet, men inga särskilda insikter om hur de (eller några andra) fungerar som samhälleliga varelser.
De ungdomar som beskrivs i boken är schabloner som författarna har konstruerat, inte personlighetstyper som de funnit genom systematiska studier. Ingenstans känner jag igen mina egna barn. Urtypen för en "digitalt infödd" är i Palfreys/Gassers ögon en naiv sextonårig flicka som ägnar åtskilliga av dygnets timmar åt att odla sina kontakter och höja sin status på MySpace. Hon tänker för lite på att skydda sin integritet, lägger ut alltför vågade bilder på sig själv på nätet och laddar ned musik olagligt via fildelningsnätverk. Vi föräldrar uppmanas att tala förnuftigt med henne om detta, utan att skrämma henne eller hämma den kreativitet hon kan utveckla med de redskap Internet erbjuder.
Använd förnuftet, är således författarnas budskap till mig som förälder. Man tackar.
Nu fyller de förnumstiga upplysningarna och råden ändå en funktion. Palfrey/Gasser gör upp med några av myterna om Internets farlighet. Det finns t ex inget som tyder på att unga skulle ha blivit mer utsatta för mobbning eller sexuella övergrepp sedan Internet fått genomslag. Enstaka omskrivna exempel på att mördare eller pedofiler har hittat offer via nätet är inte typiska för hur våldsbrottsligheten utvecklas.
Boken om IT-samhällets infödingar är alltså fortfarande oskriven. Får man be de riktiga sociologerna att skynda sig på?
Anders R Olsson