MFR-reportrar borde vara en självklarhet
Tidningen inför Gräv-09
Januari 2009
Den 17 april 1998 har Dagens Nyheter en notis om att riksdagen antagit personuppgiftslagen, PUL. "Den som vill ska slippa stå i register för direktreklam" lyder den första av totalt tretton måttligt spännande rader.
PUL ska träda i kraft den 25 oktober samma år.
Varken DN eller någon annan nyhetsredaktion av betydelse ägnar sedan PUL något intresse förrän, den 20 oktober, DN slår larm över sex spalter på bästa nyhetsplats: "Olagligt med namn på Internet". "En ny lag som gör din hemsida olaglig och hundratusentals människor till lagbrytare träder på lördag i kraft i Sverige".
Plötsligt sätter sig horder av riksdagsmän käpprätt upp i stolarna och uttalar "oro" över denna konstiga lag som sätter yttrande- och informationsfriheterna ur spel. Carl Bildts blogg - som kallas veckobrev och skickas med e-post - är plötsligt brottslig. En vecka efter DNs avslöjande går det inte att hitta en enda lagstiftare som försvarar det egna beslutet i april. Påföljande år skrivs spaltmil om denna vansinniga lag och den rättsliga cirkus vi delvis fortfarande lever med.
I april 1998 hade jag, Eva Spira, Christoph Andersson och ytterligare några personer med anknytning till Grävande Journalister sedan flera år påpekat, i artiklar och radioinslag, just det som DN chockade landet och riksdagsmännen med den 20 oktober.
Nyhetsjournalistikens misslyckande med FRA-lagen är varken något nytt eller förvånande. I lagstiftningsfrågor av detta slag kommer nyheten alltid för sent. En nyhet blir den nya lagen när politikernas diskussioner om den är avslutade och slutprodukten är färdig att klubbas i riksdagen - eller som i PUL-fallet ännu senare. Då kan de folkliga opinioner börja utvecklas som hade behövts tolv månader tidigare.
FRA-frågan var ju inte okänd när, i juni 2008, ett antal av de bloggare som yngre riksdagsmän och journalister läser började föra ett herrans liv om saken. Debatten var livlig redan 2007 då s, v och mp utnyttjade sin möjlighet i riksdagen att tvinga fram ett års uppskov med FRA-beslutet. Vid Gräv-08, i april, arrangerades en informationsrik paneldebatt i ämnet inför flera hundra journalister.
Varför blir det som alla känner till inte "nyheter" förrän det redan är för sent?
De vanliga ursäkterna räcker väl en bit på vägen: redaktionella nedskärningar, tidsbrist. Politiker släpper ofta försöksballonger. Om ett kontroversiellt förslag ska tystas ned eller drivas i riksdagen blir svårt att förutsäga. Nyhetsreportrar får tid att läsa in sig på en fråga först när man är säker på att där genereras nyheter. Det finns ingen överblick, ingen framförhållning.
Men det borde också vara en organisationsfråga. Vi är på väg in i "informationssamhället". Det betyder bl a ständig kamp om tillgång till - och kontroll över - informationsflöden. Debatten om Bodström-samhället tog fart för tre år sedan och rasar fortfarande. Inget tyder på att stridsfrågorna blir färre. Uppenbarligen måste medborgerliga fri- och rättigheter (MFR) ständigt bevakas.
Hyggligt pålästa MFR-reportrar borde vara lika självklara på redaktionerna som hyggligt pålästa miljö-, ekonomi- och sportjournalister.
Anders R Olsson