Öppenhet - ibland
(Om offentlighet för inkomstuppgifter)
SYDSVENSKAN 2009-02-03
Alla säger sig älska "det öppna samhället". Vi ska ha yttrandefrihet och offentlighetsprincip, d v s myndigheternas maktutövning ska ske öppet och medborgarna ska kunna läsa deras handlingar.
Det är idag mest tomt prat. Allt fler politiker och höga ämbetsmän säger sig älska det öppna samhället för att i nästa andetag kräva, dessvärre, ännu ett undantag som, olyckligtvis, blivit nödvändigt.
Senast är det skatteverkets chef Mats Sjöstrand som våndas över att ett fåtal av medborgarnas inkomstuppgifter fortfarande är offentliga hos hans myndighet. (De allra flesta är redan sekretessbelagda.) De används av kreditupplysningsföretag och sprids via Internet. Det "kränker den personliga integriteten" anser Sjöstrand. Han vill göra offentligheten frivillig. Den som vill borde få sekretess för alla sina uppgifter hos skatteverket.
Fram till slutet av 1970-talet ansågs sekretess för en personuppgift motiverad endast när det fanns påtaglig risk för skada - social eller psykisk - om den kom ut. Uppgifter om sådant som hälsa och sexuell läggning skulle hemlighållas.
Detta samband mellan sekretess och skada är brutet. Alla personuppgifter anses numera "känsliga". Blir de offentliga leder det till "kränkningar". Ny teknik gör det värre. En inkomstuppgift på papper är inte så farlig, men samma uppgift på nätet är något riktigt otäckt, enligt Sjöstrand.
Han använder förstås standardformuleringen i argumenterandet mot offentliga personuppgifter: -Syftet med offentlighetsprincipen är att makthavare och offentlig förvaltning ska granskas, inte att medborgarna ska granska varandra.
Jo, offentlighetsprincipen har vi bl a för rättssäkerhetens skull. Det ska vara möjligt att kontrollera att myndigheterna behandlar alla medborgare lika, och enligt lag. Men hur ska jag få reda på om min ansökan om byggnadslov eller dagisplats behandlas på samma sätt som övriga medborgares om jag inte får se de övrigas?
Jag har ställt frågan till landets sjöstrandare gång på gång i 30 år och väntar fortfarande på svar.
Anders R Olsson