Förnyelse, någon?
(Om regeringens "rådslag" om demokratisk förnyelse)
SYDSVENSKAN 090503
Begreppet "elektronisk demokrati" dök upp vid slutet av 90-talet. Då hölls några konferenser på temat, skrevs några avhandlingar i ämnet, startades några företag med e-demokrati som affärsidé och experimenterades i några kommuner. Kalix blev mest känd - utnämnd till landets "demokrativerkstad".
Själv publicerade jag en studie - som blev en statlig utredning, SOU 1999:12 - på temat: Vilka möjligheter till förnyelse av demokratins processer följer med Internet?
Men politikernas intresse ebbade snart ut. Den lilla brasan falnade.
Nu försöker regeringen blåsa liv i glöden - säger den. I veckan organiserade Integrations- och jämställdhetsdepartementet ett "rådslag" i Stockholm med den skruvade titeln "om en levand e demokrati". Vi var ett 60-tal inbjudna demokrati-entusiaster, unga som gamla, som brainstormade i åtta timmar under röriga men intressanta former.
Mycket av det jag skrev om IT-samhället för tio år sedan är överspelat, men inte rapporten om demokratin. Formerna för folkstyret bestämdes under tidigt 1900-tal, med tidens givna tekniskt/praktiska begränsningar. Då, till skillnad från idag, var det dyrt och tidsödande att sprida kunskap och åsikter. Då, till skillnad från idag, måste politiska möten och omröstningar hållas på ett givet klockslag och på en given plats.
Småningom ska idéerna och de konkreta förslag som hjärnstormades fram vid regeringens "rådslag" 2009 publiceras på nätet. Det viktiga är dock inte vad som tänktes fram just denna dag, på denna plats.
Ett starkare folkligt inflytande på politiska beslut är möjliga. Man behöver fördenskull inte, som schweizarna, välja en extrem variant av direktdemokrati.
Den avgörande frågan är om det idag, till skillnad från 1999, finns en politisk vilja att på allvar diskutera förnyelse?
Anders R Olsson