Olika öppenhet
SYDSVENSKAN 2009-12-30
Via Internet öppnar nu Barack Obama de federala myndigheterna för USA:s medborgare. Sverige däremot, stänger för sina.
Offentlighetsprincipen – allas rätt till insyn i offentlig förvaltning – brukar beskrivas som en svensk demokratigåva till världen. Vår ståndsriksdag skrev in principen i grundlag 1766 och det skulle dröja nästan 200 år innan något annat land följde efter. (Finland, 1951.)
Sedan dess har över 70 länder infört offentlighetsregler. 2003 utsåg ordboksförlaget Websters ”transparency” till ”Årets Ord”. USA går längst. I ett ”Open Government Directive” ålägger nu Obama de federala myndigheterna att så långt sekretessreglerna medger lägga ut sin information på nätet.
Det är ett komplicerat projekt, men Obamas direktiv är både krävande och exakta: inom 45 dagar ska A vara gjort på varje myndighet, inom 60 dagar B, inom 120 dagar C…
Politiker, byråkrater och statsvetare världen över kommer noga att följa utvecklingen. Lyckas Obama skapa verklig öppenhet via Internet? I så fall – vilka effekter får det för rättssäkerheten, för korruptionsbekämpningen, för demokratin?
Paradoxalt nog har Sverige länge gått i motsatt riktning. När Internet vid mitten av 1990-talet blev allmänt tillgängligt beslöt USA:s kongress snabbt att dess handlingar - motsvarigheten till vårt riksdagstryck - skulle läggas ut på nätet. I Sverige bestämdes utan debatt att det skulle kosta medborgaren 6 000 kr per år att abonnera på riksdagstrycket i elektronisk form.
De senaste 30 åren har riksdagen steg för steg avvecklat sin offentlighetsprincip. Kräver man i offentlig sektor att få se pappershandlingar går det vanligen bra, men gäller det information i elektronisk form har myndigheter som vill dölja något numera ett smörgåsbord av ursäkter för att vägra lämna ut den.
Anders R Olsson