Risken för korruption ökar vid statliga upphandlingar
DN Debatt 100322
(Medförfattare Cecilia Magnusson Sjöberg, Peter Seipel, Tomas Ohlin)
När staten uppträder som kund är den en jätte. Oavsett om det är kontorslokaler, tjänster eller teknisk utrustning som statsförvaltningen beställer rör det sig om stora pengar.
Den svenska offentlighetsprincipen utgör en slags garanti för att allt då går rätt till. Såväl själva upphandlingsprocessen som leverans av det beställda ska i princip genomföras inför öppen ridå, med det självklara undantaget att konkurrerande företags offerter hålls hemliga tills anbudstiden gått ut.
Kammarrätten i Göteborg avkunnade dock i november förra året en dom som rubbar denna bild. Domen överklagades, men nyligen meddelade Regeringsrätten att den inte tar upp målet. Kammarrättens dom vinner laga kraft och säger, sammanfattningsvis, att staten kan upphandla konsulttjänster utan att medborgarna i efterhand kan få reda på vad konsulterna egentligen levererade. Därmed slår Sverige in på en ny och farlig väg.
Målet handlar om den s k E-delegation som regeringen har tillsatt för att beskriva hur statsförvaltningen ska utvecklas med användning av ny teknik. För att nå resultat krävs här stora grepp, en ”myndighetsövergripande samordning” för att citera ur regeringens direktiv. Exakt vad det innebär återstår att se, men så mycket står klart att projektet innefattar IT-investeringar i miljardklassen.
E-delegationens ledamöter har inte haft kompetens för att på egen hand lösa uppgiften. Externa experter har anlitats. Två internationellt verksamma konsultföretag – Gartner och Accenture – fick förra året 6,2 miljoner kr för att under ett antal månader utarbeta ”ett förslag till strategi för myndigheternas arbete med e-förvaltning” som det heter i regeringens avropsförfrågan.
En av undertecknarna till denna artikel, Cecilia Magnusson Sjöberg, begärde när konsultföretagen hade fullgjort uppdraget att få se deras förslag till strategi, d v s resultatet av konsulternas arbete. E-delegationen avslog genom sin ordförande Mats Sjöstrand denna begäran. Motiveringen är besynnerlig. Å ena sidan sägs konsulterna inte ha levererat någon ”fristående konsultrapport”. Å den andra har de ”tagit fram ett betänkandeutkast”.
I avslagsbeslutet hävdas att Gartners och Accentures konsulter har inlemmats i delegationens verksamhet och inte gjort någon självständig insats – trots att åtminstone Gartner i sin offert uttryckligen skriver att dess konsulter ska arbeta oberoende (independently). Oavsett hur det förhåller sig med den saken står det klart att delegationen har kunnat lämna ut betänkandeutkastet. Någon sekretess råder inte. Nu väljer delegationen att hemlighålla. Kammarrätten, dit beslutet överklagades, godtar resonemanget. Domskälen, en tre och en halv rader lång text, rymmer ingen analys.
Offentlighetsprincipen brukar beskrivas som en grundbult i den svenska demokratin. För medborgarnas rätt till insyn i myndigheternas handlingar anges sedan gammalt tre motiv:
– Det gynnar rättssäkerheten. Det går att kontrollera om alla medborgare behandlas lika och om ärenden handläggs enligt lag.
– Det främjar effektiviteten. Varken lättja, inkompetens eller slöseri med skattemedel ska kunna döljas.
– Det stärker demokratin. Myndigheter samlar in, ordnar och
förädlar stora mängder information om samhället. Hålls denna information tillgänglig för medborgarna blir de kunnigare, varvid folkstyret fungerar bättre.
Regeringens satsning på ett större grepp om statens IT-verksamhet är enligt vår uppfattning berömvärd. Många tidigare försök att få statens olika myndigheter att standardisera, samordna och rationalisera har misslyckats. Den svenska förvaltningstraditionen har sina för- och nackdelar, men det faktum att statliga myndigheter har en så stark ställning gentemot regeringen har i detta sammanhang skapat problem. Revirbevakande myndighetschefer har inte kunnat samarbeta. Flera regeringar har tryckt på men med liten framgång.
Att E-delegationen har sökt konsulthjälp utanför statsförvaltningen – experter som inte tar revirhänsyn – är därför högst rimligt. Det betyder dock inte att man kan blunda för de nya risker som uppstår när privata konsultföretag träder in som aktörer.
Gartner och Accenture har både direkta och indirekta intressen i de förslag E-delegationen slutligen presenterar för regeringen. Direkta därför att hela satsningen kommer att rymma många nya konsultuppdrag och Gartner och Accenture kan frestas att styra IT-projekt i en riktning som passar just dem. Indirekt därför att Gartner och Accenture har ett antal av världens största IT-företag som kunder. Om dessa IT-företag via sina konsulter kan påverka kravspecifikationerna när staten småningom beställer hård- och mjukvara för hundratals miljoner ges de ett försprång.
Vi har ingen grund för att påstå att Gartner och Accenture i sitt rapporterande till E-delegationen har tagit otillbörliga hänsyn. Vi kan bara konstatera att de haft möjlighet och incitament att göra det och att E-delegationen hindrar utomstående att ta reda på om det faktiskt har skett.
Här, om någonsin, demonstreras värdet av offentlighetsprincipen. Hemlighetsmakeriet i sig öppnar för spekulationer och ryktesspridning. I länder som brukar definieras som rättsstater men som saknar offentlighetstradition har korruptionen ofta fått fäste just med diskreta manövrer i förberedelserna till stora statliga beställningar, d v s på utrednings- och planeringsstadierna. Där kan behoven definieras och kraven specificeras så att de väl passar ett visst företags produkter och kompetens – men inte konkurrenternas.
Vi kan bara instämma i nyblivna EU-kommissionären Cecilia Malmströms – då fortfarande EU-minister – påpekande i ett tal för ett drygt år sedan:
”Internationell forskning visar på ett kristallklart samband mellan hög grad av öppenhet i administrationen och låg grad av korruption. Även det omvända är sant, i slutna förvaltningar är graden av korruption större.”
Cecilia Magnusson Sjöberg, professor, juridiska institutionen,
Stockholms universitet
Peter Seipel, Peter Seipel, professor emeritus
Tomas Ohlin, Adj. professor
Anders R Olsson, författare och journalist