Frihet – men inte på nätet
GöteborgsPosten 2010-08-17
Dessvärre tycks de ansvariga för Wikileaks ha gått på myten om Sverige som ett informationsfrihetens Schlaraffenland. Det säger något om hur seglivad myten är. Den får mig att tänka på Woody Allen.
I hans film Annie Hall från 1977 berättar huvudpersonen, spelad av Allen själv, historien om mannen som konsulterar en psykiater:
-Det gäller min bror. Han är tokig – han tror att han är en höna.
-Varför låter du inte sjukvården ta hand om honom?
-Jag kan inte. Vi behöver äggen!
På samma sätt, fortsätter Allen i filmen, är det med förhållanden mellan män och kvinnor. De blir bara fel hela tiden. Människor beter sig så irrationellt, så absurt. Vi är tokiga som ändå fortsätter söka efter rätt partner, som fortsätter hoppas. Det är väl för att vi behöver äggen.
Vi bör påminna oss den analysen när våra ledande publicister håller högtidstal om svensk pressfrihet, eller när våra politiska ledare läxar upp någon auktoritär regim i ämnet yttrandefrihet. De är mäkta stolta över den ordets frihet som blivit möjlig i Norden men som är långtifrån självklar på andra håll. Här fängslas inte längre journalister. Här är det inte politiker eller militärer som bestämmer vilka nyheter som ska förmedlas.
Det är bra. Det behöver sägas. Men man får inte låta den sanningen skymma en annan. Informationsstyrning- och kontroll kan ske på flera sätt, och är även i vårt land en central uppgift för alla som vill utöva makt.
Alla samhällen har sina styrande skikt, och dessa skikt upprätthåller sin hegemoni över offentligheten med de medel som står till buds. Fängslanden och censur var gårdagens självklara grepp för att dominera offentligheten. Nu finns det andra, lika självklara men mer sofistikerade. Se på de strider som hela tiden blossar upp kring just Internet, där riksdag och regering med rader av frihetsinskränkande beslut visat att de ideal som bär upp tryckfrihetsförordningen - den gamla pressfriheten - inte alls tas för givna på Nätet.
Yttrandefrihet innebär att alla medborgare fritt, utan att några myndigheter kräver insyn i verksamheten eller stör den på annat sätt, kunna publicera böcker, artiklar och flygblad och få tillgång till de offentliga delarna av myndigheters databaser. Förr gällde rättigheterna i praktiken bara pappersmediet men idag måste de gälla också på Internet om yttrandefriheten som idé ska realiseras. Så sker inte:
-På Nätet kan såväl enskilda medborgare som medieredaktioner övervakas (FRA-lagen, teledatalagring) i en utsträckning som hade varit otänkbar i varje tidigare historiskt skede.
-Att medborgare överhuvudtaget befattar sig med information – inte bara på Nätet men framförallt där – har börjat kriminaliseras: personuppgifter enligt PUL, dataintrång enligt brottsbalken - och så barnporr.
-Internetoperatörerna har i Sverige, under hot om tvångslagstiftning, gått med på att filtrera (censurera) just barnporr. Såväl den gamla s-regeringen som den nya borgerliga och en statlig utredning (SOU 2008:124) har föreslagit filtrering av ytterligare material. Förslagen har inte realiserats men heller inte dragits tillbaka eller avvisats. I en rad andra EU-länder filtreras mer än barnporr, och risken att det smittar Sverige är uppenbar.
-Personer som erbjuder en i sig laglig tjänst på Internet kan åtalas när någon annan utnyttjar tjänsten för att göra något förbjudet. (Se lagen om elektroniska anslagstavlor, och upphovsrättslagen.)
-Medborgarnas möjligheter att ta del av elektroniskt lagrad information hos myndigheterna har inskränkts så långt att den gamla offentlighetsprincipen nästan aldrig behöver tillämpas på den. Vilken nytta har medborgarna av sin yttrandefrihet när de vägras tillgång till den samhälleliga grundinformation som de flesta debatter i ett demokratiskt samhälle måste bygga på?
Att Wikileaks har överskattat den svenska informationsfriheten i allmänhet och meddelarskyddet i synnerhet är oroväckande, åtminstone för dem som anonymt lämnat kontroversiellt material dit. De ansvariga för Wikileaks måste inse att dagens makthavare kämpar lika hårt för informationskontroll som gårdagens. Metoderna är oftast mindre brutala men ambitionerna desamma.
Och man måste fråga sig varför illusionen om vår informationsfrihet är så seglivad?
Det beror väl på att vi behöver äggen.
Anders R Olsson