Bara halvvägs
Sydsvenskan 2010-09-27
Torbjörn Tännsjö är en säregen tänkare. På väg fram mot de stolligaste slutsatser kan han göra de intelligentaste iakttagelser.
I en ny bok med titeln ”Privatliv” berättar filosofiprofessorn Tännsjö om sin snabba omvändelse från motståndare till övervakningssamhället – sådant som FRA-lag och obligatorisk lagring av teledata - till anhängare. All statlig insyn i medborgarnas liv är bra, anser han numera. Endast det maximalt öppna samhället är riktigt försvarbart. Öppenhet ska gälla överallt och för alla. Medborgarna ska ha full insyn i de mäktigas liv och institutioner (i staten, i storföretagen) och de mäktiga ska ha det hos medborgarna.
Suck.
I vår tid är ”det öppna samhället” ett obligatoriskt honnörsord för alla demokrater. Den som granskar hur riksdag, regering, och domstolar faktiskt beslutar upptäcker dock snabbt hur falskt detta tal är. Motstående intressen får allt starkare genomslag. Alltfler av Maktens dörrar stängs med hänvisning till människors behov av personlig integritet, effektiv brottsbekämpning, administrativ effektivitet, marknadens funktioner, sänkta kostnader eller annat.
Tännsjö gör inga försök att överblicka eller sammanfatta denna utveckling, men han sticker effektivt hål på många argument för dagens - de stängda dörrarnas - politik. Han har t ex rätt i att många lagregler som motiveras med begreppet ”integritetsskydd” i praktiken inte skyddar något värdefullt utan främst inskränker yttrande- och informationsfriheterna.
Att personlig integritet är ett gammalt, överspelat ideal har sagts förr. Den amerikanske fysikern David Brin hävdar i boken The Transparent Society att en ökad öppenhet för våra handlingar och livsvillkor är oundviklig. Den följer av kommunikationsteknologiernas utveckling, vår bekvämlighet och vårt behov av säkerhet. Men när först när öppenheten blir ömsesidig, när polisen med sina kameror övervakar medborgarna samtidigt som medborgarnas kameror gör det möjligt att följa vad som sker i häkten och förhörslokaler, blir öppenheten demokratiskt acceptabel.
Brin var medveten om att han beskrev en utopi. Naturligtvis kommer inte maktens institutioner att tillåta reell medborgerlig insyn. I politisk kamp kan medborgarna säkert tvinga fram viss öppenhet, men full insyn förutsätter en så radikal omvälvning i rådande maktförhållanden att vi pratar fullskalig och därmed sannolikt blodig revolution.
Tännsjö ser övervakningssamhället som att vi kommit halvvägs i ett stort öppenhetsprojekt. Hur det ska fullföljas – hur medborgarna ska få en balanserande insyn hos Makten – säger han inget om. Man frestas travestera, om än lite taffligt, Tom Lehrer:
Once the rockets are upp,
who cares where they come down?
Thats not my department,
says Wernher von Braun
Kameror ska upp,
strunt samma i vems miljö.
Det är inte mitt problem,
säger Torbjörn Tännsjö
Anders R Olsson