Att sila mygg och svälja kameler
– yttrandefriheten och grundlagen
Netopia.se den 1 december 2010
All juridik står på politisk grund. Utformandet av juridiska regelverk sker i den politiska sfären och bakom besluten ligger politiska ambitioner. Så måste det vara, men när ambitionerna är höljda i dunkel blir det svårt att diskutera dem.
De sju senaste åren har betydande utredningsresurser lagts ned på att ”förnya” eller ”bli av med” – stryk det som ej önskas – grundlagar avsedda att skydda yttrandefriheten: den historiskt unika tryckfrihetsförordningen (TF) med rötter i 1700-talet och dess komplement yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).
S-regeringen tillsatte 2003 en utredning med uppgift att formulera alternativ till TF/YGL. Sådana levererades (SOU 2006:96) och avfärdades av en förkrossande majoritet av remissinstanserna. När det stod klart att inget av förslagen kunde vinna stöd tillsatte den nytillträdda borgerliga regeringen genast en utredning med samma uppdrag: -Ta fram alternativ till TF/YGL. Den publicerade i oktober 2010 resultatet av sina ansträngningar i ett delbetänkande (SOU 2010:68).
Här återfinns alltså tre nya alternativ till gällande grundlagar. Flera seminarier med inbjudna experter har organiserats med anledning av förslagen. Man har begärt utlåtanden från 112 remissinstanser. Debattartiklar i ämnet börjar publiceras i tidningar och på nätet.
Det anmärkningsvärda, för den som engagerar sig i yttrandefrihetsfrågor, är att alltihop presenteras som en rent lagteknisk reform. Regeringen skriver i sina direktiv, vilket upprepas i betänkandet, att TF och YGL på det hela taget har fungerat väl. Skyddet för yttrandefriheten ska med de skisserade reformerna bli varken starkare eller svagare. Man räknar till sex grundbultar i yttrandefrihetsskyddet som alla ska bevaras: förbud mot förhandscensur, etableringsfrihet för massmedier, ensamansvar för utgivare, meddelarskydd, strikt begränsning av brott som kan begås genom yttranden (brottskatalog) och en särskild rättegångsordning.
Att vi lever i en tid av snabbt informationsteknologisk utveckling känner alla till. Att den har aktualiserat en rad nya frågor kring yttrande- och informationsfriheterna vet åtminstone de flesta. Dock inte, tydligen, de regeringar landet har haft sedan 2003. De satsar nu energin och resurserna på en lagteknisk problematik som ingen anser vara akut.
Internet utgör en offentlig arena i vilken trycket hela tiden ökar. Dels i kvantitativ mening - antalet användare ökar, de tjänster som erbjuds blir allt fler och alltmer sofistikerade, informationsvolymerna växer – men också i politisk. När nätets samhälleliga och ekonomiska betydelse blir allt större blir dess spelregler allt viktigare. De starkaste aktörerna argumenterar och manövrerar för att få till stånd regler som gynnar dem.
Inte konstigt alltså, att kontroverserna i ”informationssamhället” blir fler och hårdare. Det har handlat om FRA-lag, IPRED, ACTA, teledatalagring, personuppgiftslag och dataintrång. Till listan bör också läggas filtrering, en företeelse som tycks bli allt populärare i såväl demokratier som diktaturer. Filtrering innebär att man med tekniska åtgärder hos Internetoperatörerna blockerar information/dataströmmar för medborgare i en stat eller ett geografiskt område.
De stora Internet-operatörerna i Sverige valde 2005 att frivilligt filtrera barnpornografi enligt polisens önskemål, men frivilligheten uppstod inte förrän dåvarande justitieministern Bodström hotat dem med tvingande lagstiftning.
Innan s-regeringen avgick 2006 hann Bodström också med att föreslå filtrering för att bekämpa människohandel. Den borgerliga regering som efterträdde socialdemokraternas har föreslagit det som medel mot terroristpropaganda och en statlig utredning (SOU 2008:124) har föreslagit filtrering av utländska spelsajter. Inget av dessa förslag har ännu realiserats, men inget av dem har heller avförts från den politiska dagordningen.
Också inom EU:s medlemsländer har filtrering lanserats – och i några fall accepterats - som medel mot ”det onda” på nätet. Det har förekommit att lagstiftare eller domstolar genomdrivit filtrering av spelsajter, auktionssajter, nazistvänligt stoff och fildelningstjänster som Pirate Bay. I denna fråga är tystnaden påtaglig bland svenska politiker och högre ämbetsmän. Principiella eller på annat sätt klargörande åsikter om när filtrering på operatörsnivå ska anses acceptabel - eller utesluten – uttalas aldrig.
Den politiska oförmågan att ta tag i vår tids viktiga demokratiproblem börjar bli besvärande i Sverige. Med början 2005 fick vi en debatt om ”Bodströmsamhället”, d v s om de framväxande övervakningssystemen. En statlig utredning som vid denna tid skulle se över integritetsskyddet för medborgarna lade 2008 fram ett betänkande (SOU 2008:3) där man lyckades undvika samtliga kontroversiella frågor. Dess enda förslag med någon praktisk betydelse handlade om att förbjuda medborgarna att fotografera varandra på vissa platser.
När nu IT-utvecklingen aktualiserar den ena yttrandefrihetsfrågan efter den andra fördjupar sig politiker och utredare i grundlagstekniska specialproblem som ingen samhällelig aktör har krävt lösningar på.
Så här kan vi inte ha det.
Anders R Olsson