PRINCIPLÖSHET SOM PRINCIP
Dagens Juridik 2011-05-12
www.dagensjuridik.se
Än en gång stormar det i frågan om yttrandefrihet på Internet. EU:s ordförandeland Ungern har i en av ministerrådets arbetsgrupper lanserat idén om filtrering vid unionens gränser. Europas Internetoperatörer skulle beordras att blockera ”illegalt innehåll”.
Vilda protester, naturligtvis. Ska Europa alltså gå Kinas väg och filtrera bort det vi inte gillar? EU-kommissionären Cecilia Malmström avfärdar med all den auktoritet hon kan mobilisera en sådan utveckling. ”Sexuella övergrepp på nätet” är ”vidriga” och filtrering av barnporr därför motiverat, säger hon till radioprogrammet Medierna. Där går dock censurens gräns, oklart varför. Är kampen mot barnpornografi viktigare än kampen mot t ex terrorism eller blodbesudlade knarkkarteller? Är massmord mindre vidrigt än barnporr?
Den nu uppblossade filtreringsdebatten kommer säkert att avstanna, i brist på näring. Det borde den inte. Problemet är ju inte just detta ungerska förslag. Ungern har nyss blivit en pinsamhet för hela EU genom att införa en medielag som landets egna tidningar betecknar som ”pressfrihetens död”. Att landet samtidigt skulle få gehör för ett europeiskt censurprojekt är uteslutet. Problemet är att förslag av denna typ antingen inte avvisas alls utan tigs ihjäl - eller avvisas med skäl som bara är politiska och känslomässiga, inte juridiska och principiella.
Att en mediedriven, principlös populism ofta dominerar politiken är naturligtvis ingen nyhet. Med folkrättens principer är det lika illa som med yttrandefrihetens. De tillämpas när den internationella politikens tungviktare finner det lämpligt - en hållningslöshetens praxis som innebär att folkrätten kan negligeras just när den behövs som mest.
Allt flyter nu. De stora Internet-operatörerna i Sverige valde 2005 att frivilligt filtrera barnpornografi, men frivilligheten uppstod inte förrän dåvarande justitieministern Bodström hade hotat med tvingande lagstiftning. Innan s-regeringen avgick 2006 hann Bodström också med att föreslå filtrering för att bekämpa människohandel. Den borgerliga regering som efterträdde socialdemokraternas har föreslagit det som medel mot terroristpropaganda och en statlig utredning (SOU 2008:124) har föreslagit filtrering av utländska spelsajter. Inget av dessa förslag har realiserats, men inget av dem har heller avförts från den politiska dagordningen.
Också inom EU har filtrering lanserats, i flera sammanhang och långt innan det senaste ungerska utspelet, som skydd mot ondskan på nätet. Exempel kan hämtas ur en studie av filtrering i demokratiskt styrda stater som undertecknad genomförde 2010. (Den bekostades av Stiftelsen för Internetinfrastruktur och finns att läsa på: http://www.iis.se/internet-for-alla/guider/sokes-en-teknisk-losning-pa-ondskans-problem )
Framstötarna om filtrering följs dock aldrig upp med principiella eller på andra sätt klargörande analyser av när filtrering på operatörsnivå ska anses acceptabel - eller utesluten. Snarare tycks varje förslag kunna liknas vid ett fuktat finger i luften. Kan filtrering av bombrecept bli populärt? Blåser det för kallt tar man ner fingret och låtsas som om det aldrig varit uppe.
Det råder nu inte bara osäkerhet om vilka yttranden som är eller borde vara förbjudna, eller vilka som borde censureras. Oklarheten går djupare än så. Inte ens själva grundfrågan – hur långt sträcker sig statens ansvar för att yttrandefrihet råder? - tycks någon i ledande ställning vilja ta i.
Så länge SJ var statligt var företaget skyldigt att transportera tryckta skrifter. Posten hade, när staten var ägare, samma skyldighet. Det fanns också länge speciallagstiftning för lastbilar i privat ägo – även de var skyldiga att transportera. De lagreglerna är nu borta. Parallellen med Internet-operatörerna är uppenbar. De tecknar avtal med varje kund som gällde det vilken tjänst som helst – som tandvård eller barnpassning – och har ingen lagstadgad skyldighet att transportera någonting.
Den ideologiskt burna privatiseringsvågen är alltså en del av problemet. När en teknisk infrastruktur som rent praktiskt är avgörande för medborgarnas möjlighet att nå ut med yttranden är privatägd och dess användning marknadsstyrd innebär det nya förutsättningar för det fria ordet. Tele- eller Internetoperatörerna får i praktiken samma förutsättningar och incitament som medieföretagen.
Medieföretag väljer dagligen att publicera eller inte publicera, att släppa fram kontroversiellt material eller inte släppa fram. Tele- och Internetoperatörer utan skyldighet att släppa fram något alls ställs inför samma sorts val. Ytterst blir kundernas reaktioner bestämmande. Grundlagsregler om tillåtna och otillåtna yttranden har i detta sammanhang ingen relevans. Är det både lagligt och praktiskt möjligt för Internet-leverantörer att filtrera bort terroristpropaganda, rasism, självmordsinstruktioner, filmat våld och drogrecept måste frågan bli: Varför gör ni det inte?
De svenska Internetoperatörerna har redan genom att ingripa mot barnporren avhänt sig sitt bästa argument: Common carrier-principen. (”Vi tillhandahåller bara en teknisk tjänst. Innehållet i det som kommuniceras är inte vår sak.”) Förhoppningsvis kommer de ändå, i kraft av svensk yttrandefrihetstradition, att kunna stå emot krav på ytterligare filtrering de närmaste åren. Men mer än en förhoppning är det inte.
I arbetet med ovannämnda studie visade det sig omöjligt att kartlägga den filtrering som pågår. Ingen av Europas större Internetoperatörer svarar på frågor om saken. Man kan bara spekulera i orsakerna, men ”väck-inte-den-björn-som-sover”-motiv ligger nära till hands. Antingen ett företag säger sig filtrera eller vägra filtrera riskerar det kritik och missnöjda kunder.
Som bl a det ungerska exemplet visar är yttrandefrihetstraditionerna inte lika starka i alla europeiska länder. Att få information om filtrering i östeuropeiska länder som Polen, Tjeckien, Ungern och Bulgarien var särskilt svårt. Medborgarrättsaktivister i dessa länder förklarade sig säkra på att de stora operatörerna filtrerar, åtminstone pornografi i olika former men sannolikt också annat ”stötande” innehåll. Det gick bara inte att få sådant bekräftat.
I ett politiskt klimat utan principdebatter eller principbeslut är ingenting längre självklart. Inte heller yttrandefrihet.
Anders R Olsson